- Project Runeberg -  Skriftställning / 12. Dussinet fullt /
319

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skaffade sig Afghanistan frihet att ha egen utrikespolitik och hade
förbindelser med Sovjetunionen. Men ännu i slutet av 1950-talet
utgjorde Hindu-Kush en klar gräns mellan sovjetisk och västlig
inflytelsesfär i det neutrala Afghanistan. Södra Afghanistan var
amerikanskt.

Men sedan drog Förenta Staterna bort. Med utsagt avtal eller
underförstått avtal blev hela Afghanistan sovjetisk inflytelsesfär. Det är
en lång historia och jag skulle kunna gå in i detalj. Men det viktiga är
att så skedde och Förenta Staterna reagerade alltså knappt ens när
dess ambassadör likviderades.

Om Afghanistan kommer att överleva beror det knappast på
Förenta Staternas militära hjälp. Den lyser i stort sett med sin frånvaro. Det
afghanska folkets egen kamp för sin existens kan - samman med den
eventuella solidaritet som visas från andra små och medelstora länder
som inte vill bli uppslukade — tvinga de sovjetiska trupperna att lämna
landet. Men det är ju inte för idealens skull Sovjet kämpar för att
ockupera Afghanistan; det är för naturgas och olja, för uranmalm och
mineraler och för krigsbaser ned mot Persiska viken.

Naturligtvis var Afghanistan betydelsefullt för Förenta Staterna.
Men i en period av motgångar och svaghet ändrades gränserna mellan
sovjetisk och amerikansk inflytelsesfär och Afghanistan blev moget
att invaderas.

I en viss situation kan en av supermakterna ge upp också en viktig
post. Sovjetunionen gav upp sin del av Österrike för att vinna andra
fördelar. Det är heller inte så att den ena supermakten går in alltför
långt på den andras område; inför den sovjetiska upprensningen och
återställandet av ordningen i Ungern 1956 förklarade Eisenhower att
Förenta Staterna inte sökte skaffa nya allierade och bland annat
genom min far, Gunnar Myrdal, sökte State Department låta framföra
till Moskva att man i Förenta Staterna önskade lugn och ordning i
Ungern.

Den sedan länge existerande världsfreden mellan supermakterna
innebär att staterna i randområdet mellan supermakternas
inflytelse-sfärer lever farligt.

År 1938 var Sverige drivande i Oslostaternas beslut att inte anse
Nationernas Förbunds sanktionsbeslut som bindande. Jag tror inte att
vi i den situationen kunnat göra annat. Nationernas Förbund var
orepresentativt. De stora västmakterna hade i handling visat att
Nationernas Förbund och dess sanktionsinstrument inte skyddade små
och fattiga stater mot angrepp. Etiopien hade offrats. Sverige och de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:20:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/12/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free