Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon berättade om författare och debattörer från höger till vänster. (Hon
gav mig Erling Winsnes att läsa också.) Jag satt på biblioteket och läste om
dagarna. Ibland gav hon ett uppslagsord, ett namn, att läsa vidare.
Som människa var hon allt det jag beundrade. Kunnig, gnistrande
intellektuell, revolutionär, hade varma händer (med handflator som varken var
torra eller fuktiga) och under kriget hade hon utfört ett bra arbete. Hennes
åsikter var inte munväder. Hon hade arbetat illegalt, varit med om att
rädda barnen från det judiska barnhemmet bland annat. Hon drack utan att
vara alkoholist. Hon gick i fjällen. Hon körde bil rasande bra. Hon var
hjälpsam och varm. Hon ställde alltid upp. Hon blev arg lätt men tålde
argument och var beredd att ändra sig när man gav skäl. I debatter slog hon
motståndarna hänsynslöst. Hon brydde sig inte om karriär eller att vara
fin. Hon uppträdde med en självklar sexuell medvetenhet, och jag var
fruktansvärt glad i henne. Jag ville inte säga »kär» eller »förälskad» ty det
låter som om jag haft, eller sökt få, eller strävat efter, ett förhållande med
henne. Men det hade jag inte ty hon tillhörde för mig den äldre
generationen och hon hade varit min analytiker 1945/46. Jag var helt enkelt glad i
henne och var det till hennes död. Är det än.
Intellektuellt och politiskt och mänskligt och som polemiker var hon det
närmaste jag kommit till ett kvinnoideal. De flesta andra kvinnor jag mött
(inte illa!) har i stället bekräftat Nic Waals omdöme:
— I det här samhället tror kvinnorna att de måste välja mellan att vara
debila eller att vara frigida.
I och för sig gav hon mig det handtag jag behövde som sjuttonåring. Det
var hon som övertygade mig om att jag hade rätt, att jag skulle arbeta och
inte snegla på småttigheter (som den lilla lyckan, slapphet, stelhet, fast
arbete, fasta åsikter, karriär, idyll och knullerier) och att om jag bara hade
tillit till mig själv skulle jag alltid hamna på fotterna som en katt.
Det var Nic Waal som lärde mig hur man skulle - när det var nödvändigt
-kunna återkalla sin barndom och befinna sig mitt i den. Utan henne hade
jag med säkerhet inte kunnat skriva »Barndom» på detta sätt.
Hon är inte ansvarig för mina åsikter. Man kan inte dra slutsatser från
mina åsikter till hennes, men hon hjälpte mig till det stora livet. Och efter
några helt korta månader av analys sade hon:
— Nu står du på egna ben. Nu får du ta ditt ansvar. Det kommer att gå
dig bra i livet. Men du kommer att få slåss.
Då var jag aderton. Sedan dess var hon en vuxen kvinna jag var
fruktansvärt glad i och som jag besökte för att diskutera med, gräla med,
dricka med... och visa upp mina flickor för, när jag blev kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
