Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eriksson människa” från 1968. Eller varför inte 1965 års
”Mygla-ren”? De är alla fiktioner, trevliga åtminstone på ytan. Och ”En
annan värld” från 1984 är finstämd (det störande surret har ju
tystnat nu och orden fungerar). Men ”Skriftställning” ger en
trådända. När jag börjar nysta i den då tvingas jag se vissa
frågeställningar tydligt.
Den sålde bra och fick många läsare. I några tidningar skrev
kritikerna, som Kurt Aspelin i Aftonbladet, uppskattande. Några
skällde. Andra teg. Jag lät denna volym inleda en hel serie med
liknande skriftställningar. Den kan tas som representativ för en del
av mitt arbete.
Summera!
Livet är kort. De arbetsdagar man har tillgång till är fa. Det ges
inga repriser och man kan aldrig trycka på någon ångerknapp och
återta dagen för att använda den bättre.
Bättre! Men inte i överhistorisk, metafysisk mening. Människan
är ett politiskt djur som sagt och individualiteten med alla dess mest
personliga drömmar historiskt bestämd. Dock, för den som blev jag
bättre.
Valde konsten, skrivandet, en gång i tonåren. Inte för att jag
ingenting annat skulle duga till utan för att jag fann de organiserade
synerna och orden viktiga; medvetandegörande. Men händerna löd
inte som jag ville när jag såg bilder att forma för publik. Skrev alltså.
Tag den skrivande uppgiften som given. Skulle jag då dessa
fyrtio-någonting år ha disponerat arbetet på annat sätt? Det finns
berättelser som ligger i utkast men är oskrivna, det finns dramer
som inte är utskrivna, en diskussion om de bondrealistiska
kalva-riebergen i Bretagne är under arbete sedan decennier. Och så
vidare. Med Gustaf Carlman brukade jag diskutera detta för
trettiofem år sedan. Rätt användande av den korta tiden. Nu är han
död sedan länge. Det mesta av hans musik förblev outskriven. Jag
själv har nu i bästa fall femton brukbara år att ta till. De kommer
inte alls att räcka.
Titeln ”Skriftställning” var ju ett program. Det hade jag
formulerat inför mig själv redan när jag bestämde mig för att skriva;
nödvändigheten av en diderotsk litteratur. En hel litteratur. Även
Salongerna! Nu i inledningen till ”Skriftställning” våren 1968
tryckte jag om vad jag året innan skrivit i Svenska Dagbladet:
”Genrerna är kritikerpåfund. De är etiketter på skapat; inte de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
