Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orden använder jag mig ofta av tidningar och tidskrifter, ibland av
radio och möten. Det ger publik. Det ger också de pengar jag
behöver för att kunna arbeta vidare. Jag är fri brödskrivare. Tar bra
betalt av vissa för att kunna arbeta gratis åt andra. Om ämnet
passar in skriver jag också på beställning. Om det passar in alltså.
Ty det är jag som skriver. Det är jag som publicerar mig.
Man kunde säga att det är med mig som med de svenska
flickorna i Paris på femtiotalet. En amerikansk fotograf stod på Bar
Monaco och talade om alla svenska flickor han haft. Jag var där
med Maj och blev mer och mer irriterad. Tillslut sade jag:
— Brother, you havent had anybody. You’ve been had!
Det var ju det fina med de svenska flickorna då. De kunde inte
has. De hade.
Tänkte åter på detta när jag såg hur krypande Studs Terkel
tackade sin förläggare Andre Schiffrin för att denne gett honom
uppslaget också till den sjätte stora framgången. Den första var när
Schiffrin bad Terkel lära sig skriva som Myrdal. Det tyckte jag så
illa om att jag inte ville träfTa Terkel.
Schiffrin försökte tala om för mig vad jag skulle skriva också.
Men då lämnade jag hans förlag. Inte sälja jaget; inte byta bort sin
skugga. Ingen framgång till det priset. Den blir bara intellektuellt
trollguld och så står man där vid lövhögen utan ens sin skugga.
Det romantiska, det individualistiska blir förnuftigt i denna
oförnuftiga tillvaro. I ett stängt läge kan jag för ordens skull vara
beredd till mycket. Men så länge de allmänna
publiceringsmöjlig-heterna står öppna låter jag personfrågorna bli avgörande. Det
mesta i ”Skriftställning” publicerade jag först i Aftonbladet. Men
jag slutade skriva där 1971. Fast när Karl Vennberg lämnade
redak-törsskapet och den nya redaktionsledningen krävde att det skulle
vara slut på de anonyma personliga perfiditeterna mot mig — och
andra — och angreppen blev signerade och helt normala började
jag åter publicera mig där. I Malmö publicerar jag mig ibland i
Kvällsposten men aldrig i Sydsvenska Dagbladet. I ena fallet är den
kulturansvarige sympatisk i andra fallet mig osympatisk och jag
låter det avgöra. Samma med förläggare. Jag hade Lasse Bergström
som svensk huvudförläggare. Sedan skulle Thomas von Vegesack
sköta mig. Då vägrade jag. Hade jag inte fatt återgå till Lasse
Bergström hade jag gjort som Göran Palm och lämnat förlaget helt
och hållet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
