Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moraliska. Man kunde tänka sig situationer när allianser vore
ändamålsenliga. Om den kollektiva säkerheten kunnat utvecklas då
hade också synen på NATO bort förändras. Men av skäl jag
redogjort för tror jag inte att NATO verkligen utgör något skydd.
Det är inte för intet som Frankrike sedan länge sett med misstro på
NATO och som Frankrike och Storbritannien föredrar att ha egna
kärnvapen under egen kontroll. Inte ens Förenta Staternas
trognaste allierade på detta halvklot — som därtill både har speciella
relationer och delar språk och historia och institutioner med den
amerikanska supermakten vågar helhjärtat lita på Förenta
Staterna. Varför skulle då vi göra det?
Den lösning som hade varit bäst för de nordiska folken hade varit
ett gentemot supermakterna självständigt nordiskt försvarsförbund.
Ar denna målsättning fortfarande på något sätt realistisk? Skulle
det vara mer realistiskt att arbeta för ett begränsat svensk—norskt
försvarsförbund?
4. I Sverige framträder sådana representanter för de ryska
intressena som Wechselmann och Takman i fredsrörelsesammanhang.
Med dem är det som med Per Engdahl under förra kriget. Deras
betydelse i debatten blir en direkt reflex av det inflytande den
aggressiva stormakt de representerar har uppnått på den svenska
politiska scenen.
Betydligt intressantare är att företrädare för en anständigare
ockupationsvänster nu börjar bli högljuddare. De varnar för svensk
aktivism mot Ryssland och svenska kontakter med NATO och
förordar låg profil och anpassning. De har också en rätt
betydelsefull bas i det socialdemokratiska partiet. Det visas av att till de mest
framträdande i denna gruppering hör Aftonbladets politiska
chefredaktör Yrsa Stenius, Aftonbladets förre chefredaktör Gunnar
Fredriksson och Aftonbladets förre kulturchef Karl Vennberg. Arbetet i
Malmö skriver också nu ledare anpassliga som på
vänstersocialdemokraten Vougts tid. Då var det anpassning söderut. Nu är det
anpassning österut. Under en mellanperiod var det anpassning till
Förenta Staterna.
Den politik de förordar kan faktiskt vara riktig. Om det verkliga
läget är sådant att supermakterna gjort upp om vårt hörn av
Europa och vi nu står helt ensamma och isolerade gentemot den
ryska supermakten då kan en låg profil vara rätt politik. I sådana
lägen kan också vi som liten stat tvingas till vissa eftergifter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
