Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det skulle vara en formulering som släppte ut Ryssland ur den
nuvarande fällan. Men jag undrar om det räcker. Mer far nog
Ryssland vara villigt att betala. Det är om det det i verkligheten
förhandlas mellan Ryssland och Kina.
Det svaga kejsardömets diplomater tvingade ut kosackerna ur Ili.
Det var en under adertonhundratalet unik diplomatisk seger över
den ryska makten. Den starka folkrepublikens diplomater är
beredda att släppa ryssen ur fallan också denna gång. Men priset
skulle bli högt!
(FiB/K 3/83)
Vietnam, Afghanistan och solidariteten
Det finns en svensk politisk position som är lika oestetisk som den är
traditionell. Pannan undersåtligt i golvet framför härskarstöveln
och rumpan i vädret. När Leonid Brezjnev avled skyndade sig till
exempel kommunalrådet Vestlund och utredningschef Aseby att till
ambassadör Pankin på ryska ambassaden meddela att just Gävle
kommun särskilt:
”uppskattat Leonid Brezjnevs arbete för internationell
avspänning och fredlig samexistens.”
Detta Gävles eget bidrag till begravningsriterna motiverades i
Vestlund/Åsebys brev på ett rörande naivt sätt:
”Det är vår förhoppning att planerna på ökat handels- och
kulturellt utbyte mellan Gävle och Sovjetunionen skall fullföljas.” (Gävle
kommun, Kommunalkansliet, 1982-11-12.)
Det finns nu liksom det fanns 1914 eller 1939 eller 1951 politiker
som uppträder på detta sätt inför den för tillfallet starkaste makten.
De utgör en fara.
Den svenska Vietnam-rörelsen var ingen rörelse för Vietnam.
Den var en solidaritetsrörelse. I en värld där supermakterna på
egen hand — eller efter uppgörelse sins emellan — avgör folkens öde
kan inte heller vi räkna med att överleva som nation. Vietnams
seger i sin väpnade kamp för nationellt oberoende låg därför i det
svenska folkets intresse.
Solidaritetsarbetet var alltså inte en fredsrörelse. Det som skedde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
