Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fråga aldrig för vem dödsklockan ringer.
Klockan klämtar för dig.
(FiB/K 17/84)
Ett utmärkt negativt exempel!
Sven Lindqvists bok ”Elefantens fot” är utmärkt just därför att den
både ger en mångfacetterad bild och entydigt tar principiell
ställning. Tore Zetterholms understreckare (29/3 1985) om boken är
också utmärkt men utmärkt som negativt exempel. Ett som gör det
möjligt dra klar gräns. Så använde jag också hans text på det
teach-in i Stockholm som behandlade Afghanistan, Nicaragua och små
staters rätt till självständighet i supermakternas värld. Jag
diskuterade alltså inte med Tore Zetterholm som med Kristian Gerner
eller Samir Amin utan mot honom. Det beror inte på att Kristian
Gerner och Samir Amin och jag är överens. De inbördes olikheterna
förblir stora. Men vi är olika på samma sida den avgörande
gränsen.
Hade jag skrivit detta för fyrtiosex år sedan, efter Hitlers
inmarsch i Prag, då hade jag skrivit att jag diskuterar med Arvid
Fredborg trots politiska åsiktsolikheter men blott mot Per Engdahl.
Ty 1939 tog de nationella studenterna klar ställning mot Hitlers och
Mussolinis expansionspolitik trots sina tidigare sympatier.
För att göra denna avgörande fråga helt tydlig citerar jag Arvid
Fredborg ur ”Heimdals årsskrift” 1939:
”Det är givet att den tyska politik som ledde till Munchen och
sedermera till annexionen av Böhmen och Mähren, ur svensk
synpunkt måste förefalla betänklig . . . Och det sätt på vilket de
senaste politiska händelserna skett, måste för alla småstater
innebära ett mene tekel ... I sanning, Hitler gör det omöjligt för oss
att vara tyskvänner. Den senaste aktionen av axelpolitiken,
överfallet på Albanien under tyska applåder, kan ej annat än förstärka
detta intryck.”
Detta ställningstagande berodde inte på kärlek till
Tjeckoslovakien och Albanien. Arvid Fredborg framhåller tvärtom att han
”... saknar sympatier för den tjeckiska regim, som utgjorde en
triumf för hyckleriet, officiellt demokratisk’ och hemma hos sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
