Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
etablerande ett förtryck mot sina minoriteter av ett sällsynt
osympatiskt sätt . .
och ingenting talar för att Heimdal var förtjust i kung Zog. Man
tog ställning mot Hitlers politik och Europas uppdelning i
stormakters intressesfärer av principiella skäl trots att detta, som det stod i
årsskriftens ledarartikel, nödvändiggjorde
”... en hänsynslös omprövning (spärrat i original) . . . även av vår
åskådnings ideologiska överbyggnad” Ty: ”Ett av en eller två
förbundna stormakter dominerat Europa synes ej ge möjlighet åt
småstaterna att leva ett oberoende nationellt liv till fullföljande av
egna historiska uppgifterna. Det är alltså själva grunden för vår
nationalism som här hotas.”
Att vad som i dåtida svensk politik utgjorde den yttersta
högerflygeln därmed stod upp för de små staternas rätt och av principiella
skäl gick mot bildandet av ett ”tysksinnat parti” kom att fa
betydelse för Sveriges överlevande. Heimdal stod 1939 för uppfattningar
allmänt motsatta mina. Men det hade varit möjligt diskutera med
och icke blott mot då de dock stod på rätt sida i den för det svenska
folket helt avgörande frågan om små folks rätt till nationellt
oberoende. Tore Zetterholm har ställt sig på andra sidan denna också i
dag för det svenska folket avgörande gräns. Jag citerar:
”1 själva verket aktualiserar ryssarnas närvaro i Afghanistan
några av de svåraste frågorna i modern tid. Har stater rätt och
ibland skyldighet att ingripa i varandras inre angelägenheter — om
misshagliga minoriteter gasas ihjäl, om en regim praktiserar rasism
och håller folkgrupper i slaveri och förnedring? Ar den nationella
suveräniteten och friheten det högsta och oomtvistliga värdet? I vad
mån kan man tala om folkviljan i ett land av analfabeter och hårt
indoktrinerade som lärt sig älska sina bojor? Det är mot sådana
frågor Sovjets invasion bör testas. Helst utan sneglande på
tänkbara risker för vår egen del.”
Tore Zetterholm talar med furst Gortjakov när denne inför
makterna försvarar den ryska tsarismens erövringspolitik i
Centralasien. Han talar med den brittiska kolonialismen när den
rättfärdigar erövringen av Oudh. Han talar med de japanska militaristerna
när de genomför sitt härtåg mot Kina. Han talar med Mussolini
mot Hailie Selassie. Han talar med imperialisternas ständiga
argument. Just de argument som Kreml nu använder mot Afghanistan.
Det är sant att han inte ens sneglar på riskerna för vår egen del; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
