Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men republikens olycka var inte bristen på inblandning från
främmande stater utan att de tyska och italienska fascistiska staterna
under skyddet av ”non-intervention” ostraffat tilläts intervenera
såsom Sovjetunionen och Förenta Staterna nu ostraffat tillåts
intervenera i olika stater under allmänt hoj t om att bevara världsfred
och återställa avspänningspolitiken.
Aleksandr Bovin förespråkar en härskarklassens militärpolitik:
— Händelseutvecklingen ställde Sovjetunionen inför valet att
antingen föra in en begränsad truppkontingent eller också att
acceptera att den afghanska revolutionen lidit nederlag. Vi valde
det förra. Och naturligtvis vägdes alla för- och nackdelar.
Sven Lindqvist har ställt frågan om det är förnuftigt att verka för
socialism i Sverige då detta enligt Kremls uppfattning ger
Sovjetunionen rätt att intervenera. Frågan är fel ställd. Imperialistiska
makter som Sovjetunionen och Förenta Staterna handlar inte av
ideologiska motiv. Deras tal om frihet eller om socialism är lika
tomma ord som under Första världskriget talet om kultur eller om
demokrati. Om de sovjetiska ledarna tror att ett militärt angrepp
lönar sig då genomför de det. Om de tror det olönsamt då angriper
de inte. De visste att Dubcek inte skulle låta Tjeckoslovakien
försvaras. Alltså ockuperade de Tjeckoslovakien och det är fortfarande
ockuperat. De visste att Enver Hoxha var helt beredd på krig —
oavsett konsekvenserna för den så kallade världsfreden — för
Alba-niens nationella oberoende och alltså fick de ryska herrarna slinka
undan med svansen mellan benen och Sovjetunionen förlorade sin
Medelhavsbas. Det ögonblick Kreml tror att det på ett ofarligt sätt
kan sluka Finland blir Finland åter ett sorts storhertigdöme. Det
säkraste värnet för svenskt, mexikanskt, finländskt eller annat
oberoende är enligt min uppfattning en socialism som lagt all makt och
allt ägande och alla vapen i folkets hand och där det inte längre
finns några ämbetsmän och politiker vilka kan visa sig
kompromissvilliga som de i Prag 1938, 1939 och 1968 eller i Köpenhamn 1940.
Men i en konflikt nu mellan Palme (eller Adelsohn) och Kreml
skulle jag ge Palme (eller Adelsohn) allt stöd så länge han stod
emot. I det vore jag självklart beredd att samverka med kristna och
icke kristna, med socialdemokrater och liberaler. Med alla patrioter
— i ordets riktiga mening från franska revolutionen.
Staffan Beckman intar en helt klassisk revoluzzerposition. Han
har fel i sak. Han är okunnig om Afghanistan. Men ur denna sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
