Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inskolning
Man kan undra varför jag är så misstänksam mot statsmakternas
pågående fredsfostran av skolans elever. Man kan mena att jag
borde lita på statsmakterna. De vill så väl. De vill ju bara fa
eleverna att tänka rätt; att bli samarbetsvilliga.
Men det är inte konstigt att jag är misstänksam. Jag har varit
med förr. Jag var med på trettiotal och fyrtiotal. Också då skulle vi
fostras i statsmakternas intresse.
Då under det förra kriget utsattes vi för en statlig fostran som med
känslodrill och likriktning sökte hindra oss att tänka själva och
se den aggressiva Hitlerfascismen för vad den var. Först efter
Stalingrad vågade 1940 års män låta som demokrater. Till dess var de
anpassliga inför Hitler. Det gällde såväl socialdemokrater som
högermän och bondeförbundare. Denna samlingsregeringens
politik krävde tystnad i ledet och likriktning såväl i massmedia som
skolor. Den likriktade landet inför den väntade tyska segern.
Det gällde då för oss som var elever och som utsattes för detta att
inte låta oss likriktas. Det gjorde vi genom att ta vara på varje
tillfälle till debatt. Den gången slog skolan tillbaka med
anmärkning och sänkt sedebetyg mot den som talade politik. Om inte
politiken var den anpassligt samlingsstatliga förstås. Då var den
inte politik. Då var den blott fosterländskhet. Det gällde därför för
oss att hitta ostraffliga förevändningar att slå tillbaka
statsmakternas fostrande gärning.
Det gick. Vi utnyttjade språklektionerna (genom att ställa oss
dumma tvingade vi t.ex. tyskläraren att förklara varför Hitler ansåg
det nödvändigt att byta ut så många ord i det tyska språket; därmed
fick vi Hitler att framstå oförnuftig), vi utnyttjade
geografilektio-nerna (ställde oss dumma och ville ha fler förklaringar om gränser i
Europa; och det gjorde det möjligt att visa på axelmakternas
aggressiva expansionism) vi utnyttjade historielektionerna (nästan
vaije timme fanns en möjlighet att vara naiva och smuggla in en
subversiv tanke utan att läraren hade formellt skäl att ge
anmärk-ning).
Press och radio var anpassliga. De stora tidningarna skrev som
statsmakterna ville. Men det fanns en del skribenter och tidningar
— såväl liberala och syndikalistiska som kommunistiska — vilka
reagerade mot anpassligheten. Ibland angreps de av statsmakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
