Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Myndigheterna och lärarna sade att de lurade oss. I skolan var de
förbjudna. Det var anmärkning på att sprida dem. Av de anpassade
lärarna fick vi höra att tidningar som Trots allt och Arbetaren och
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och Ny Dag försökte
utnyttja vår oerfarenhet. Men så var det inte. De hjälpte oss. De styrde oss
inte. Vi använde dem för att kunna tänka själva trots statsmakternas
fostrande gärning mot oss i skolan.
Nu är en ny generation elever utsatta för statsmakternas politiska
fostran. Nu heter det fredsfostran. Nu liksom då är de stora
tidningarna och radio/tv anpassliga och följsamma inför statsmakternas
politik. Och även om skolarbetets yttre former förändrats har
ingenting förändrats i den statliga styrningen av eleverna. De skall
likriktas i statsmakternas intresse; betingas. De skall så förhindras
att ens förmå formulera förnuftsenlig kritik mot statsmakternas
officiella utrikespolitik; gemensam säkerhet.
Karaktären av denna fredsfostran beskrevs på den nordiska
säkerhets- och nedrustningskonferensen i Stockholm den 16
september 1983:
”Professorn i pedagogik från Oslo, Eva Nordland berättade hur
ett sådant arbete skulle gå till:
— Gemensam säkerhet måste bli en del av barnens kroppar och
den måste flyta i deras blodbanor redan innan de kan förstå den
politiska innebörden, sa hon.” (DN 17/9 1983)
Denna förnuftsfientliga dressyrpedagogik är officiell politik.
Ty det var redan den 10 juni utbildningsdepartementet skickade
ut ett pressmeddelande där statsrådet beskrev departementets
avsikt med skolans fredsfostran.
Fredsundervisningens uppgift var inte att eleverna skulle fa
möjligheter till kunskap och lära sig kritiskt pröva argument och kunna
ta förnuftig och medveten ställning utan att eleverna skulle
engageras känslomässigt i:
”. . . ett aktivt fredsarbete.”
Statsmakterna har utrikespolitiskt behov av ett sådant och:
”1 skolan finns goda möjligheter att utveckla barnens och
ungdomens fredsvilja.”
Skolöverstyrelsens material var alltså medvetet utformat så att
eleverna inte skulle:
”. . . söka orsaker till krig och upprustning.”
I stället ansåg Utbildningsdepartement och Skolöverstyrelse att:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
