Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kinesiska revolutionen och de kinesiska diskussionerna haft stort
inflytande. Det är heller inte särskilt svårt att erhålla information
om den nuvarande politiska utvecklingen. De kinesiska tidningarna
redovisar skeendet mycket utförligt.
Denna kinesiska redovisning är sällan lögnaktig. Det var den
heller inte under Kulturrevolutionen. Men den var och är
naturligtvis vinklad. Det går alltså nu som då att fa fram sakligt korrekt
information. Men det kräver lite eftertanke. Dock — strängt taget —
är kinesiska media inte mer vinklade än svenska. Och liksom
svenska och amerikanska journalister byter trend och vinkling alltefter
de bestämmande behoven gör de kinesiska det. Till detta — och till
hur de så kallat anti-kinesiska kampanjerna drivs av rivaliserande
fraktioner i Beijing — kan jag återkomma. Den kinesiska
bondeverkligheten är ju viktigare än frågan hur olika propagandavågor
tar ut eller förstärker varandra.
Jag har redovisat vissa skeenden i ”Kinesisk by 20 år senare”.
Gun Kessle har redovisat ett material om kvinnofrågan i Kina i
”Kvinnoliv i kinesisk by”. William Hinton — som skrev ”Fanschen”
och senare ”Shenfan” från sydöstra Shanxi — gör nu vissa
påpekanden i ”US-China review” 3/84 som kom i somras. Jag tar upp
några av dem.
Kontraktssystemet ger möjlighet för vissa personer att ta
kontrakt på stora åkerområden. William Hinton tar som exempel en
man som tog kontrakt på 50 hektar. Men han använde inte
maskiner. Han lejde folk. Hinton påpekar att systemet med statsjord som
sköts av stora jordherrar med lejd arbetskraft påminner om det
zemindari-system britterna införde i Indien.
I en by norr om Taiyuan hade en man tagit all rismark — 10
hektar — på kontrakt. Det är betydligt mer än vad en man och hans
hustru kan klara med eget arbete. Han var dock en hjälte av ny typ.
Han lejde arbetare.
Ett annat exempel: Grönsaksodlingarna hade utvecklats till
handelsträdgårdar av kollektivet. De lämnades nu ut på kontrakt.
Varje sådant gick till den som lämnade högsta anbud. Där
behövdes till varje handelsträdgård 12 till 15 arbetare. Tidigare hade de
varit kollektivets vuxna medlemmar. Hinton besökte trädgårdarna
1982 och 1983. Nu var det lejd arbetskraft. Hälften av denna
arbetskraft utgjordes av barn under 18 år. Åttaåringar. Tioåringar.
Tolvåringar. Ty de var den billigaste arbetskraften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
