- Project Runeberg -  Skriftställning / 14! /
78

(1968) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nen är i detta sammanhang ett felaktigt namn; det svensk-ryska
förhållandet är äldre än 1917. Ryssland trycker på i Östersjön.
Trycker på med kraft. I vårt hörn av världen är Ryssland nu den
utan tvekan dominerande makten och Östersjön är på väg att bli ett
ryskt innanhav.

Sveriges utrikespolitik har också svängt. Man kan nu konstatera
att Palme-kommissionens rapport är den nya svenska
utrikespolitikens grund. ”Gemensam säkerhet” är dess nuvarande ledstjärna.
Det förekommer dock ingen debatt om denna förändring. Det råder
statlig konsens. Det har fört till intressanta inrikespolitiska
fenomen. Den fredsrörelse som i andra europeiska länder uppträder
som ungdomligt oppositionella gatudemonstrationer är i Sverige
finansierad över statsbudgeten — det politiska fredsarbetet sker
också på anslag förmedlade från Utrikesdepartementet — och
fredsfostran ingår i den statliga pliktundervisningen i skolorna.
”Gemensam säkerhet” är i Sverige nu inte en åsikt, inte en utrikespolitisk
grundsats, det är en statsideologi förmedlad såväl genom statskyrka
och statsskola som av det statliga radio/tv-monopolet och för övrigt
utan diskussion accepterad såväl av de statsfmansierade partierna
som av pressen (till största delen statsflnansierad också den).

Det mest akuta problemet för Sverige i Östersjön är de ryska
kraven på vattnen utanför Gotland. Ryssland ger inte vika en tum.
Sedan länge finns i detta läge en uppgivelsegrupp inom
utrikesförvaltningen. Man är beredd till stora eftergifter för att fa lugn och ro
i Östersjön. En ansvarig ämbetsman i utrikesdepartementet sade
mig redan för ett par år sedan att det enklaste vore att
förtidspensionera de svenska Östersjöfiskarna och låta ryssarna fa som de ville
och därmed kunna övergå till viktigare frågor i förhållandet till
Ryssland.

Alla sådana försök från ämbetsmännens sida har dock stupat på
det folkliga motståndet. Regeringen Ullsten var beredd till stora
eftergifter. Men det blev känt utanför politikernas och
ämbetsmännens krets. Detta ledde till en tvärpolitisk agitation på Gotland. I
det längsta sökte politikerna hålla den debatten begränsad till
Gotland, men vi var några skribenter på fastlandet som drog i
frågan och mot partiernas vilja tvingade vi upp den i valrörelsen
också utanför Gotland. Så fort folk blev medvetna om den
reagerade de mot ämbetsmännens och politikernas kompromissande.
Gotland är ju en del av Sverige. Vi band ämbetsmännens händer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:50:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skrifts/14/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free