Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är rädd för att i våra länder nu under liberala hoj t upprättas en
egen rashierarki där verkliga svenskar sitter högst och det i botten
inrättas mångkulturella ghetton åt turkar och greker och
serbokroa-ter.
Tyskar och britter och amerikaner och liknande invandrare
assimileras ju däremot omedelbart uppåt även om de också är judar
eller katoliker. De är hos oss som vi var i Amerika.
Varför skall blott underklassen stoppas i ghetton? Frågan ger
svaret!
(FiB/K 10/84)
Om politisk moral, ras och religion
Det var i Paris för trettio år sedan. Richard Wright hade fem år
kvar att leva. Han bodde på rue Monsieur la Prince och brukade
också han gå på Bar Monaco. Han hade varit på Band
ungkonferensen. Nu ställde han ifrån sig den tomma kaffekoppen på disken och
sade:
— Det blir inte klass och politik i framtiden. Det blir bara ras och
religion.
Jag svarade inte på det. Jag svepte en calvados, betalade och
gick. Men jag minns orden. Han upprepade dem ofta den hösten.
Jag uppfattade dem då som ännu en av hans politiska undanflykter.
Han hade varit revolutionär och radikal till dess han börjat fa
framgång. Sedan kom han efter hand att överge sina politiska
ytterlighetsståndpunkter som det hette sju år efter hans död i Lilla
Uppslagsboken. Han fick också stor internationell framgång som
belöning men hade börjat känna det kallt kring sig. De fina han
umgicks med behandlade honom utan respekt och vi radikala var
förbehållsamma. När det blev sent på kvällen brukade han berätta
för envar hur förföljd han var för att han kämpat mot
kommunismen i ”The God t hat failed” (svensk översättning: ”Vi som trodde
på kommunismen”, 1950.) Men han var inte förföljd. Hans
konflikter med det amerikanska kommunistpartiet på trettiotalet
intresserade oss mycket litet. Om alla författare och konstnärer som varit i
konflikt med partibossar och organisationer på vänsterkanten skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
