Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trodde jag skämtade. Så skrev man ju om Sverige bara i de mest
reaktionära blad. Men en som verkligen bott i Sverige något
decennium men återvänt bekräftade vad jag sagt. Sverige var än värre,
sade han. Han hade kommit till folkhemmet under Vietnamkriget
som politisk flykting och kunde berätta om ämbetsmännen och
deras samhälle.
Dock, vår är staten där medborgarna har nummer och där endast
numren ger personlig identitet. Numren följer oss från födelse till
död. Numren är också det enda som förblir efter oss. Med numren
låses dataminnet upp över oss. Vad vi kallar oss är oväsentligt.
Förblir evigt oväsentligt. Det finns ingen annan sådan stat i denna
värld. Ännu. Det var som, min ryske författarvän — tvångsutflyttad
från Moskva och dissident — sade:
— Men i ett sådant land finns ju ingen personlig frihet. Ni lever i
glasbur. Här hos oss kan man i alla fall mitt i all vidrighet ha
personligheten kvar.
Men den svenska statens undersåtar märker inte ens längre att
det är något sällsamt med denna numrering och denna totala
genomlysning. Till och med förmågan att formulera ett krav på
integritet har förlamats. De tror livet alltid måste vara sådant. Man
har ju kropp så varför skulle man inte vara numrerad?
I vilken annan stat än den svenska sänder heller de lokala
byråkraterna ut frågeformulär där medborgare har att fylla i om de
brukar sova hos sina hustrur eller inte? Tillbringa nattvilan som
byråkraten skriver. Och byråkraterna begär — vid vite — svar på
frågan hur många nätter i veckan den svarande medborgaren sover
hemma hos hustrun i så fall. Och undersåten svarar lydigt. Det är
han dresserad till. Det finns ingen annan sådan stat. Ryssland är
inte sådant. Andropovs KGB vågar inte göra det. USA var inte
sådant ens under den värsta McCarthy-tiden. Och om Reagans
FBI nu skulle försöka ställa sådana frågor då bleve själve president
Reagan personligen fångad, doppad i tjära, rullad i fjädrar och
hängd i närmaste lyktstolpe av upprörda republikanska senatorer.
Endast den svenska staten har ännu lyckats skapa ett så faaktigt
underdånigt folk inom sin maktsfär att det bara vågar en lam liten
protest när byråkratin skickar ut sina formulär. Det faaktiga folket
har så förlorat respekten för sin egen integritet att det håller med
byråkraten. Det är ju för undersåtens eget bästas skull. Sådant
måste ju en omsorgsfull myndighet veta för rättvisans skull. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
