Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i Sverige skriver detta blir dock omedelbart ansedd obotligt
reaktionär. Dumreaktionär. Man kan ju inte skriva så. Den svenska
undersåtefanaden är samhällsanpassad och lydigt statsvänlig. Och
fan ta den annars! Det finns sådant man inte skämtar om!
Men byråkratin är inte bara den statliga. Sverige är ett
korpora-tivt konglomerat. Nu är det sommar. Nu ligger den svenska flottan i
malpåse. Officerarna har semester. Och till övertid finns inga
medel. Den svenska krigsmakten är en fredsbefrämjande kraft. Ett
mellanstatligt trivselfrämjande. Den är inte till för att försvara
landet; dess uppgift är att sköta befordringsgången; säkra
anställningstrygghet, semesterersättning och pensionsförmåner åt sina
anställda. Sedan — om ofarden kommer — under värdiga former
efter ett symboliskt krig överlämna territoriet åt
ockupationsmakten. Ansvariga myndigheter har ju redan i detalj utarbetat
föreskrifter för ett i laga ordning ockuperat svenskt lands förvaltning.
Ämbetsmännens löner kommer att utbetalas och ämbetsverken
kommer att fungera och politikerna kommer att behålla sina
pensioner och samlas till sina möten vem som än råkar köra sina
pansarfordon på gatorna. I Sverige har den glistrupska
försvarspolitiken alltså genomförts. Den makt som så önskar kan ockupera
landet och göra det utan blodsutgjutelse och onödigt våld (som i
Danmark den 9 april 1940) blott det sker på semestertid eller vid
veckoslut eller vardagar då vädret är så vackert att
försvarsämbets-männen sjukanmält sig för att fara ut och fiska. Vi har inget försvar.
Och redan nu på denna text märks hur varje skämt om det
svenska folkhemmet surnar. Varje tänkbart skämt överträffas av
verkligheten. Varje beskrivning tycks vara en mörkblått reaktionär
karikatyr. Det går inte ens längre att skämta om Sverige. Alla vet ju
hur det är. Och alla vet att det är ohjälpligt. Samhället blev en
folkhemsk stat som blev helt kompakt.
Och dock var detta svenska samhälle en gång en stor dröm. Ett
ideal. Ett tänkt folkhem. En den nya demokratiens bild av glada
barn i lekskola; nöjda pensionärer; konsten åt folket och teater i
varje Folkets Hus; trevna egnahem och ordentlig företagshälsovård;
Konsum stod mitt i byn och på vägarna vandrade glada
riksmarscherare med ryggsäckar och sång fram mot det nyss
öppnade vandrarhemmet där värden själv tog emot och visade var
traktens runstenar stod att finna. Ett folkhem med full
sysselsättning och allmän folkbildning, fri kärlek mellan likaberättigade (och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
