Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albin som med Blum som med Hitler.Ty det var lönsammast så.
Och den ene som den andre som den tredje kunde fa
folkmajoriteten med sig på sin politik.
Detta innebär inte att jag anser att nazism eller demokrati
kvittade lika. Men majoriteten av den tyska arbetarklassen var helt
beredd att acceptera att för de sociala reformernas skull en viss del
av nationen — judar och sådana som envisades vara i opposition —
sattes i läger och/eller avlivades. Det är bara att se på valsiffrorna i
Saar! Där röstade arbetarklassen medvetet koncentrationsläger och
krig över sig för folkhemsdrömmens skull.
Folkhemmet segrade alltså där som här. Att väljarna hade
föredragit att vistas i ett peralbinskt folkhem framför ett hitlerskt är en
annan sak. Men det valet fanns inte i Saar. Det valet fanns inte för
någon. Och med generationerna blir det ena folkhemmet det andra
likt.
Detta kommer att läsas fel. Man kommer att mena att jag hävdar
att folkhemmet är fascistiskt. Men det skriver jag inte ty det menar
jag inte. Folkhemmet är den sociala organisationsform som — med
eller utan statsterror mot olämpliga undersåtar och i längden med
allt mindre och mindre öppet våld och öppen terror då sådan är
olönsam — förmår förhindra varje utveckling till en arbetarklassens
internationella solidaritet och varje möjlighet för den europeiska
(och nordamerikanska) arbetarklassen att ens förmå tänka sig att i
det egna samhället organisera sig för en annan tillvaro än den i
vilken de befinner sig.
Det är det samhälle som reform för reform, dag för dag stelnar
alltmer i byråkrati och nummerdisciplin. Det finns i det
organiserade folkhemmet ingen möjlighet till social förändring. De
arbetslösas antal stiger och stiger. Nu närmar det sig 20 000 000 i våra
folkhem men dessa 20 000 000 är blott 20 000 000 isolerade
folk-hemsatomer; de är hjälplöst oförmögna. Inte heller kan någon
konst, någon teater, någon litteratur skapas annat än inom de redan
föreskrivna formerna. Underhållningen blir till att fördriva tiden.
Revolten blir revolt i formen under statligt kontrollerade lekledares
överinseende. Utanför den folkhemska staten finns blott tomhet.
Konsten blir reflexer i ytan. Spel utan identiteter.
Konsten, liksom politiken, liksom vetenskapen blir ett ensamt
runkande i ett tyst rum fyllt av luddigt mörker. Härifrån leder ingen
dörr ty det finns varken vägg eller tak, blott ett ensamt hörn i intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
