Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och nordamerikanska politiska samhällsdiskussionen och
vetenskapliga sociologin grundläggande verk som for länge sedan bort
finnas tillgängligt på svenska. Med personlig erfarenhet från tysk,
fransk och italiensk arbetarrörelse under årtiondet efter sekelskiftet
och med ett rikt material från i synnerhet den tyska
socialdemokratien visade Michels i sitt första gången år 1911 utgivna arbete hur
ledarna skiljer ut sig från massorna och hur demokratin därmed
slår över i oligarki. Just de oligarkiska tendenser vilka partierna
officiellt bekämpar — ja, har bildats för att bekämpa — är
partiorganisationens naturliga strävan. Varje demokratisk rörelse går
mot oligarki. Strävan efter demokrati blir en diktaturens
förutsättning.
Detta skeende bestäms inte av någon ledarnas ondska utan är en
strukturell oundviklighet. När organisationen blir permanent bildas
inom den med nödvändighet en byråkrati, ett funktionärsskikt,
vilket samman med den lilla aktiva kärnan medlemmar styr partiet
och ur sig formar de verkliga ledarna vilka organiserar sig för att
själva träda in i den samhällsstyrande statsoligarkin. Även om
orden och idealen fortfarande förblir desamma som när
organisationen uppstod blir nu massan blott ledarnas underlag och massan
följer, i enlighet med massans psykologi, sina ledare även när dessa
byter taktik från en dag till en annan. Diskussionen låg i tiden.
Weber om byråkratien, Le Bon om massans psykologi, Mosca och
Pareto om eliterna. Men det som skiljer ut Michels är att han inte
bara ser sig som vetenskapsman och objektiv samhällsforskare utan
att han framstår som en intellektuell från bourgeoisien som tagit
klivet över till socialismen och blivit politisk aktivist (på vilket hans
rikstyska akademiska karriär strandade) för att därifrån gå vidare
till vetenskapen. Det finns en lidelse i hans beskrivning av
demokratiens och socialismens problem.
Michels skildrar hur den tyska socialdemokratins oundvikliga
oligarkiska struktur leder till politisk opportunism, till uppslutning
kring just den tron den säger sig bekämpa och hur partioligarkerna
till slut — i kapitlet om socialdemokratin under första världskriget —
även tvingar ut de socialdemokratiska massorna ”att kämpa för den
tyska imperialismen och döda sina kamrater i andra länder. ” (s. 295)
Själva de vapen arbetarklassen skafTat sig i kampen om makten
binder dess oligarki vid makten och gör den politiska
socialdemokratin till maktelitens redskap:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
