Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vid slutet av år 1913 ägde den tyska socialdemokratiska
fackföreningsrörelsens centrala kassa tillgångar som uppgick till
88 069 295 mark, medan de lokala och oberoende förbunden ägde
3 152 636 mark. En revolt mot regeringen och dess utrikespolitik
kunde lett till att alla dessa tillgångar gått förlorade.” (s. 336)
Detta kan till en del tyckas vara en traditionell vänsterkritik inom
arbetarerörelsen åren före och under det Första världskriget. Även
om en revolutionär och teoretiker som Lenin blott såg Michels som
en pratsjukt anständig borgarprofessor1 fortsätter många liberaler
inom och bredvid arbetarrörelsen att se hans kritik som en dåtida
vänsterkritik inom den tyska socialdemokratien.
Än lättare blir det för arbetarrörelsens och socialdemokratins
programatiska motståndare att läsa Michels som en socialists
uppgörelse med socialismens oligarkiska tendenser. Som om, att när
Michels går från partiskribent till vetenskap då tvingas han ge den
sanna — om än också lidelsefulla — skildringen av oligarkins
framväxt.
Om det är utmärkt att Michels äntligen ges ut är det därför också
problematiskt ty jag är övertygad om att SAF:s medlemmar, den
stora massan små och medelstora företagare i Sverige,
gråbourgeoisien kunde man kalla den, nu läser Michels som en vetenskaplig
förklaring till det ”1984” som löntagarfonderna tycks dem
innebära. Det är inte betydelselöst för diskussionens utveckling och det
sätt på vilket Robert Michels ord nu kommer att verka att denna
någorlunda socialdemokratiska bok från perioden före Första
världskriget nu ges ut av AB Timbros Ratio.
I förordet redovisar professor Hans L. Zetterberg Robert
Michels’ utveckling och påpekar att han senare: ”lämnar vänsterkanten
och går till högerkanten och utnyttjar oligarkins järnlag för att
beskriva och försvara fascismen” (s.13). Han varnar också för att
följa Michels på denna väg liksom för Michels’ tidstypiska syn på
den judiska inteligentians roll. Det är en nyttig varning.
Det har gjorts många försök att skilja ”den yngre Michels” med
”Organisationer och demokrati” från den ”äldre Michels”,
fascistisk teoretiker och av Mussolini tillsatt professor. Men i likhet med
många andra2 menar jag att det finns ett direkt samband och en
1 Lenin: ”Imperialism och socialism i Italien”. Kommunist nr 1/2 1915, Gene-
ve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
