Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nell att den tyckts gå i blodet. Den brittiska arbetarklassen var den
första som organiserade sig. Det var ju England som gick i spetsen
under den första industriella revolutionen. Organisation var
sammanhållning. Det var genom sammanhållning de
fackförenings-fientliga lagarna år 1799 kunde övervinnas på 1820-talet. Det var
genom sammanhållning arbetarklassen förmådde öka reallönerna
under rekordåren på 1850-talet och 1860-talet. Sammanhållningen
var det som möjliggjorde uppbygget av de ännu existerande
fackliga organisationerna för hundra år sedan. Under denna långa tid
har de brittiska arbetarna sällan förmått påverka det politiska
skeendet. De har använts som kanonfoder i kolonialkrig och
världskrig. De har hurrat för drottning och överhet. De har hållits
halvbil-dade och undanskuffade som underklass. Men med
sammanhållning har de sakta kämpat sig upp ur eländet. Och vad som än hänt
har de haft ett skydd. De har förmått hålla samman.
I ett strikt hierarkiskt klassamhälle har de brittiska arbetarna
genom denna sammanhållning förmått stå emot även när trycket
varit starkt. De har kunnat bromsa, slå vakt om sina intressen. De
har hurrat för kung och fosterland men förstått att strejka för sina
intressen även under världskrig.
Det är först när denna sammanhållning kunnat spräckas som
klassen kan knådas och användas som en verkligt lönsam
arbets-kraftsmassa. Det har de brittiska arbetarna vetat. De har inte varit
revolutionära men de har hållit samman.
Den politiska arbetarrörelsen i Storbritannien är ofarlig och utan
större betydelse. Det är med Labour som med arbetarpartierna i
övrigt i Europa. Borgerliga eller socialister; regering som regering.
Några ministrar kan vara skickligare och andra oskickligare. I stort
för de alla samma politik. Det är bara inför väljarna de söker
profilera sig. Vit hatt här och hatt, vit, där.
Facket har inte gjort uppror, det har sällan haft några verkligt
uttalade och särskilda mål eller stora samhällsförbättrarplaner
värda att ta på allvar. Men facket är sammanhållningens
organisation och står trots allt under inflytande av medlemmarna och dessa
har verkliga klassmässiga intressen och facket blir alltså störande.
Det är facket som måste knäckas för att de nya klippen skall bli
möjliga. Det måste statueras ordentliga exempel. Därför valde
Thatcher att driva fram strid i kolfälten. Där var arbetarna oroliga
efter många års ekonomisk nedgång men facket var ännu starkt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
