Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därtill han-kineserna underordnade manchu-kineserna. Men 1949
innebar inte han-kinesernas befrielse utan det kinesiska folkets
(alltså såväl han som manchu som andra nationaliteter inom det
kinesiska folket) befrielse. Christer Lundgren hamnar i sitt
resonemang i en totalt ohistorisk världsbild:
d) ”Detta ryska arv (expansionismen J.M.) saknar motsvarighet i
Kina. ”
Denna historieidealism far honom att ansluta sig till Bertrand
Russels analys av den bolsjevikiska politiken av år 1922 och
Christer Lundgren citerar därför även — med instämmande — Bertrand
Russels ord: ”ryssarna har en instinkt för kolonisation”.
Historiska traditioner liksom ”nationalkaraktärer” är av
betydelse. Om detta har också Lenin skrivit. Lenin såg med oro på de
storryska tendenserna och uttryckte också denna oro i den
geor-giska frågan 1922 liksom Mao Zedong med oro iakttog tecken på
han-chauvinism i Kina. Den nya härskande klassens väg till
makten i Sovjetunionen markerades ockaså av en fortgående
omskrivning av historien. I andra sammanhang har jag gett exmpel på hur
Centralasiens historia skrivits om i tsarrysk anda under de senaste
fyra decennierna. Men dessa historiska traditioner är aldrig
bestämmande. Det bestämmande är klassförhållandena. Det gäller såväl
Ryssland som Kina som Indien.
2) ”Vem höjer folket?”
Christer Lundgren citerar ”Kinakännaren” Felix Greene. Det är
en anständig demokrat. Men han har en syn på folket som jag inte
kan vara överens om. Ty vem är objekt och vem är subjekt i det
citat Christer Lundgren hänvisar till:
”Har dessa akademiska kritiker (de flesta av vilka ingen vid sina
sinnens fulla bruk skulle anförtro ens organiserandet av en
skolut-flykt) ett hum om de sammanflätade sociala och politiska
komplexiteter som hänger samman med att höja ett helt folk från ett
halvfeo-dalt och halvkolonialt tillstånd till en värld av friare mänskliga
förhållanden.”
Det är en viktig fråga. Just nu talar många europeiska
vänsterintellektuella om socialismen som ett ”projekt”. De diskuterar
huruvida projektet oktoberrevolution var ett dåligt projekt eller blott ett
misslyckat projekt. Men historien är inte historien om projekt vilka
olika ledare söker förverkliga. Det är folket som är den drivande
kraften. Organisation — parti — är ett nödvändigt instrument i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
