Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det tryckta ordet den kanske största och mest privilegierade frihet
som existerar i någon stat; författare och journalister är skyddade
mot makten som kanske inte i något annat land. Detta är teorien.
Så är Tryckfrihetsförordningen skriven. Det är bara att slå upp i
närmaste svenska lagbok och kontrollera paragraferna. Med jämna
mellanrum söker regeringarna och de statsfmansierade politikerna
urholka denna förordning och ge staten större teoretisk möjlighet
att ingripa. Just nu pågår åter ett sådant försök att urholka
Tryckfrihetsförordningen. Kanske går det att stå dem emot också denna
gång. I teorien bevarar vi alltså tryckfriheten.
I praktiken är det annorlunda. Det offentliga ordet är
statsnytto-styrt i detta land. Det har de utländska korrespondenterna i
Stockholm sedan decennier många gånger kunnat konstatera. Dock
Sverige är litet och avlägset och rätt ointressant och detta har inte väckt
större internationell uppmärksamhet. Fast nu när det verkligen
gäller något sensationellt har det inför världen blivit uppenbart att
de svenska medierna sedan avlivandet av landets regeringschef
under elva månader desinformerat sina läsare; undanhållit fakta;
bidragit till att möjliga spår förstörs; hjälpt spaningsledningen att
sprida falsk information och därmed verksamt bidragit till att
mördaren undkommit.
Men detta sensationella är alltså inte undantaget som bekräftar
regeln om den svenska tryckfriheten; detta som nu inträffat efter
mordet på regeringschefen är själva regeln mot vilken några bland
oss sökt skapa undantag utanför statens och de korporativa
organens makt.
I en liten, fattig tidning som Folket i Bild/Kulturfront som vägrar
ta emot statssubsidier och vägrar att gå med i de korporativa
pressetiska organen är det fortfarande möjligt att skriva utan lojalitet
med den korporativa apparaten. Vi är inte förbjudna. Man tiger
och hoppas vi skall försvinna genom naturlig avgång. Och för
journalister och författare i korporativ karriär är det ingen merit att
skriva här. När Folket i Bild/Kulturfront en gång avslöjade de
parallella och utomlagliga svenska politiska poliskårernas brott var
Hans Holmér chef för säkerhetspolisen. Då fängslades
journalisterna för att skydda brottslingarna. De var också de enda Holmér
fatt fast som spioner.
Och det vet vi, skulle Holmérs vänner tro att vi visste också
detaljerna och kunde nämna namnen helt och fullt i historien om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
