Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Kina hade de progressiva intellektuella under de väldiga
motsättningar som förde till kejsardömets fall tagit nationell strid om
språk och litteratur och mot den gamla dåliga traditionen och Mao
Zedong och de kinesiska kommunisterna förstod hur denna strid
kunde vidareföras efter det att det rensats i överbyggnaden . De
utnyttjade för att resa de gamla hundra namnen i Kina medvetet
samma möjligheter det kungliga brevet i Frankrike i omedvetenhet
öppnat för de franska bönderna. Den kinesiska revolutionen
organiserades och växte till ett väldigt frigörande folkkrig från byarnas
tala-bitterhet-möten där fattigbönder samlades för att berätta om
sina liv för varandra och nå insikt om att lidandet var gemensamt.
Också i den kinesiska demokratiska revolutionen blev
valceremonierna sidofrågor. Om ens det. Formulerandet, den kollektiva
medvetenheten var avgörande.
Deri yttre klädnad denna franska revolution tog sig hade inte
hämtats från Denis Diderot. Den var lånad från Rousseau.
Retoriken och skådespelen och tankarna var rousseauanska. Själen,
Högsta väsendet och Jämlikheten var av Rousseau och Robespierre
krossade egenhändigt bysten av den ateistiske Helvétius i
Jakobin-klubben. Såväl jakobiner som girondister — för att inte tala om den
unge Bonaparte — hade Rousseau på nattduksbordet. År 1794 förs
hans kvarlevor också högtidligen till Panthéon.
År 1913 hade det gått tvåhundra år sedan Diderot föddes. Men
förslaget att ge denne Denis Diderot den nationella äran att fa sin
sista vila i Panthéon blev en bitter politisk strid. Maurice Barres,
katolik, nationalist, anti-dreyfusard och författare med inflytande
högerut än i dag ställde frågan hur det vore möjligt att ge nationell
ära åt en agitator som inte representerade fransk ande. Diderot
hade haft litterär talang, visst, men han hade varit och var genom
sina ord än i dag traditionens fiende. Diderot hade ju själv skrivit
att han verkade för att undergräva folkens stupida vördnad för
ålderdomliga lagar och seder. Att hedra en sådan vore att åter resa
inbördeskrigets paroller.
Barres ger därmed svaret. Det borgerliga förnuft som röjt väg för
en borgerlig revolution överskred borgerlighetens gränser och
hotade dess verkliga klassintressen. Det var i en alldeles bestämd
mening Diderot och filosoferna kring Encyklopedien som utförde
det nödvändiga förarbetet för revolutionen. Det som öppnade
möjligheter också till formulerandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
