Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och dock!
Ty även om Diderot läste sig till tekniken, vilka var Diderot och
hans vänner egentligen? Knivsmidesmästarens son och dennes
kolleger? De var borgare som skrev. De kom egentligen varken från
värjans eller ämbetets adel. De inte bara företrädde, de var även
just de personer som skulle bli ledande och drivande i den tekniska
revolution för vilken Encyklopedien systematiserade kunskaperna
och i vilken de motsättningar föddes som skulle göra bildernas
renhet skönt fiktiv.
Men om Encyklopedien på detta sätt direkt röjde väg för den
tekniska revolutionen och dess nya borgerliga förnuft hade den
också fungerast vägröjande för den politiska revolutionen.
År 1755 skriver Diderot den långa och principiella artikeln
ENCYCLOPEDIE. Där återfinns den ryktbara utredningen om
”hänvisningen”. Det är, skriver Diderot, hänvisningarna som
förvandlar Encyklopedien till en helhet. De belyser. De fördjupar.
Men när det är nödvändigt ger de också motsatt verkan. Gör det
möjligt att kontrastera, angripa och i hemlighet kullkasta vissa
löjliga åsikter som man inte öppet kan gå emot. Om författaren är
opartisk kan han därtill uppnå den dubbla verkan att på en gång
bekräfta och förneka, oroa och lugna. Detta ger hela arbetet ett inre
sammanhang och en hemlig användbarhet vars verkan kommer att
visa sig med tiden.
Det ord Diderot använder för att beskriva denna uppgift är:
détromper. Av-bedraga alltså. Avmystifiera blir för akademiskt
snällt. De uttryck — ta ur villfarelse eller upplysa om misstag — som
ordboken föreslår är en svag efterklang. Alltså:
”Detta sätt att detrompera människorna utövar en mycket snabb
verkan hos de förståndiga & den verkar ofelbart & utan några
besvärliga följder, i hemlighet och utan dunder och brak för alla.
Det är sättet att tystlåtet dra de starkaste slutsatser ... att förändra
de allmänna tänkesätten.”
Den förnuftige skriftställarens stora arbete vid skrivbordet på att
förändra världen således. Det är upplysningens program. Diderot
var inte den förste som använt sig av tekniken med sådana tysta
hänvisningar. Det genomfördes dock varken så tydligt eller så
planmässigt detromperande som Diderot programatiskt hade skrivit.
Encyklopedien är ingen enkel upplysningspropaganda. Den
officiella kyrkliga sanningen — som kunde ha en ortodox teolog som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
