Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
artikelförfattare — försågs visserligen med hänvisningar men ofta
till ett flertal olika och varandra motsägande teser.
Men det räckte. På ett djupare plan än hyllningarna till det
Högsta Väsendet och skrivningarna om Jämlikhet hade
Revolutionen därmed fått sina ord av Diderot. Inte undra på att Maurice
Barres rasade år 1913.
Nå! Vad med socialism?
För tjugo år sedan talade de officiella reformistiska
arbetarrörelse-idkarna och de nystatliga efterkrigsliberalerna i våra länder om
krisfrihet och full sysselsättning; de officiella kommunisterna talade
om fred och om hur alla vägar ledde fram till socialism. Samtidigt
var den kommande oundvikliga kapitalistiska krisen klart synlig för
var och en som brydde sig om att se själv. Då skrev jag:
”Men det svenska proletariatet som klass för sig som inte längre
kan acceptera arbetslöshet ställer därmed — då krisen trots
militari-sering och trots monopolkapital och statsåtgärder blott tillfälligt
kan uppskjutas — frågan om makten. Eftersom det nuvarande
Tolkhemmet’ har ställt trygghetsgarantier som icke kommer att
kunna inlösas står frågan därmed om revolutionen.” (”Fallet
Sverige, marginalanteckningar”. Clarté 2/63. Omtryckt i
”Skriftställning 1”.)
Nu är det 30 000 000 arbetslösa i våra länder. Den som trodde på
fraserna om krisfri ekonomi och full sysselsättning kan nu titta i
spegeln och se hur lättlurad valboskap ser ut mellan ögonen! Men
ingenstans i våra länder ställs frågan därmed om revolutionen.
Proletariatet ställer sannerligen inte frågan om makten. I Sverige
tycks det åter villigt att låta lura sig. Denna gång med
löntagarfonder för det sig till klass växande byråkratkapitalets väl. Fel hade jag
alltså. Men inte mer fel än att detta kunde förutses. Det tillhörde
också det politikens ABC. Stycket därefter i texten löd alltså 1963:
”Men arbetarrörelsens avideologisering, den intellektuella
konformismen i Sverige ( allt uttryck för Sveriges verkliga situation i
världen) innebär just därför en ännu större fara. Utan ideologi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
