Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra om Frihetens projekt och de Mänskliga rättigheterna.
Så långt låter jag som en traditionsbevarande lassalleansk
socialdemokrat. Gråsosse av äldre slag. Kanske kan de intellektuella
återvinnas med kulturpolitik, bättre biblioteksersättning,
organisa-tionsbidrag. Och vad de stora kraven beträffar far vi se vad som kan
göras bara de värsta svårigheterna är över. Reformarbetet kan då ta
vid igen. Det gick visserligen inte att använda sig av staten 1793
men det berodde på krigets elände som omöjliggjorde ett
förverkligande av reformerna och det gick inte heller senare och det berodde
på det ena och det andra. Det finns mängder med små och riktiga
förklaringar till att Weimar-republiken gick om intet och att
Labours efterkrigslösning aldrig verkligen blev av och att
Arbetarrörelsens efterkrigsprogram förvandlades till kapitalismens och
börshajarnas Rekordår. Men man får lära av misstagen och göra
det bättre nästa gång. Kanske med fonder. Bryta 1789 års
Mänskliga rättigheter måste man dock det vet ännu till och med den
sittande svenska regeringen.
Men jag är inte lassalleansk socialdemokrat. Vad traditionen
beträffar skiljer jag ut mig inte bara från girondisternas Mänskliga
rättigheter utan även från Berget och det som nu är officiell
socialdemokrati samman med sådana skrivande kolleger som Fran^ois
Boissel, Jean-Claude Chappuis och för övrigt även Rétif de la
Bretonne redan innan Babeuf år 1796 första gången organiserat oss
i de Jämlikas sammansvärjning.
Visst är jag alltså — i likhet med dessa kolleger från den gången
— överens om sådana Folkets rättigheter som Rätten till arbete, till
Trygghet och allas rätt till Fri sjukvård och allt annat som hör
Bergets tradition till men jag tror inte det är möjligt att uppnå detta
genom att folket med jämna mellanrum deltar i val av riksdagsmän
som sedan i bästa fall uppdrar åt ämbetsverken att låta staten i
enlighet med lag och förordning och prejudikat halshugga
kapitalismens skugga. Sedan 1848 säger också all historik erfarenheterna
mot folkets rätt. Kraven perverteras till byråkrati. Se hur det gått
med MBL och LAS i Sverige!
Problemet är att det inte finns något öde, någon kraft, några
automatiska lagar och någon abstrakt utveckling — och än mindre
någon elit eller några hjältar — som kan bryta de Mänskliga
rättigheternas tvåhundaåriga rundgång kring egendomen. Den enda
kraft som kan förändra samhället och förverkliga de krav folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
