- Project Runeberg -  Skriftställning / 14! /
213

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det finns en bakgrund. Den känner jag och kan berätta om ty jag
tog initiativet för femton år sedan. Det är jag stolt över. En tidning
har dubbel verkan. Den talar inte bara till sina egna läsare; den kan
förändra helheten. Tvåstegshypotesen, tror jag det kallas på fint
massmediaforskarspråk. Folket i Bild/Kulturfront har medvetet
sökt föra den tradition vidare som under sjuttiotalet och åttiotalet —
som på nittiotalet och tjugotalet — inte varit å la mode. Hade jag
trott att det räckte att gå i takt med tiden själv hade jag aldrig brytt
mig om att ta initiativet.

Den skulle vara självständig. Den skulle inte ha några barn ihop
med staten. Varken ta dess anslag och ge staten insyn eller gå med
på utomlagliga korporativa konstigheter som pressens
opinions-nämnd. Den skulle vara styrd av sina medlemmar och hålla fast vid
Tryckfrihetsförordningen. Den skulle hållas ihop av vissa
gemensamma ståndpunkter men i övrigt inte bli ett nytt parti och göra om
Kämpande demokratis misstag. Så menade vi våren 1971 just när
det vände efter de stora strejkerna och protesterna mot de eländiga
universitetsreformerna. Både SAF och SAP hade beslutat sig för att
lägga locket på. Folk skulle läras hålla käft igen. Och de
samhälls-bärande och statsfinansierade partierna var överens om statens
kulturpolitik. Det var sjuttiotal nu och slut på högkonjunkturen.
Konst och själv och skönhet eftersom världen blev allt djävligare.
Med god kulturpolitik skulle konsten segra. En stabbig stat inför
kris behöver få fram välartade kulturarbetare. Sådana som dricker
dåligt rödvin, sover om förmiddagarna och inte sysslar med det
störande samhällsbråket. I Sverige som i Västtyskland som i
ankrike som i England. Oavsett regeringschefens namn, utseende
och partibeteckning.

Naturligtvis ansågs idén dödfödd. Lukas Bonnier riktigt
skrattade på sig. Då jag fixat namnet Folket i Bild/Kulturfront eftersom
vi upptäckt att hans jurister glömt registrera om tidningsnamnet
när man köpt gamla flbban och gjort den till en porrtidning sade
han att han kunde ge mig bolaget också. Så lite trodde han på det
hela. Men jag tog honom på orden och sade att jag köpte bolaget av
honom för en hundralapp. Inte behövde han ge mig det som gåva
inte. Topp! sade han. Lukas Bonnier tyckte detta var tidernas
skämt till dess hans jurister upptäckte vad han gjort. Myrdal hade
köpt företagets alla handlingar för den skämtsamma hundralappen.
Ty sagt är sagt. Muntliga avtal gäller. Juristerna blev riktigt hot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:20:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/14/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free