Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åt helvete med den sköna litteraturen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Det var en fridens förmiddag, och det var dessutom
söndag. Jag satt nere i Tuilerierna på en ännu regnvåt soffa
och läste ett genomblött exemplar av Le Journal, det en
annan vandrare lämnat. Jag satt och tänkte på hur ändå
detta i längden blev rätt magert."
Det var inte läsning för tjugotalets idylliska akademiker och
det är inte text som dragits fram ur annan seminarieförlöst
svallköttsvit textmassa. Horace Engdahl har ingenting där
att hämta. För mig öppnar Ivar Lo-Johanssons ord mina
efterkrigsår och upplevelsen blir nästan övermäktig. Men där
finns också den gamla brodern Francois Villon. Och jag hör
Jules Vallès i orden och Strindbergs Paris står upp igen. Ty
det som skiljer den sköna litteraturen från litteraturen är inte
att det är den sköna litteraturen som representerar
traditionen. Den stora traditionen omsluter oss alla. Den
akademiska traditionen utgör blott dess konserverade lämningar. Ivar
Lo-Johansson rör sig medvetet i en verklighet utanför jaget;
hans skildring blir realistisk genom att den gör denna
verklighet synlig; så innesluts den i traditionen. Det är i den folkliga
traditionens Frankrike som Villon står upp i Ivar
Lo-Johans-sons ord. Det går inte att examensläsa sig till Villon.
Det är texter som återger tjugotalets Europa. Den kvalitet
som gör att detta återgeende, detta återskapande blir oss
verkligare än de statistiska årsböckernas och de långa
politiska resolutionernas är samma kvalitet som gör Dickens
verkligare än de utmärkta brittiska utredningar om samhälleliga
problem som vid samma tid framlades för parlamentet i
London; den litterära. I litteraturen vrids verkligheten upp
till tydlighet. Observera att jag skriver litteratur. Oliver Twist
och Nederstigen i dödsriket är båda böcker som ger oss vår syn
på London. Böckerna är skrivna av unga författare. De
arbetade i olika århundraden och på olika språk och använde
olika form. Den ene skrev en roman och den andre ett
reportage. Men båda böckerna ryms inom litteraturen. Dess
former kan skifta. Formerna måste ständigt förvandlas och
utvecklas. Varje form som blir klassisk är redan livlös. Form-
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
