Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste cletta språk krossas.
Det rätta ordet är en politisk handling. Genom att avslöja den
falska objektiviteten i ord som ”livsroll” och i stället tala om
kapitalism, mervärde, utsugning och kris gör sig ”restgruppen’’
fri från behovet av själavårdande ”psykoterapi” och ”anpassning
till livsrollen”; blir klassmedveten och i klassmedvetandet
beslutande, verkställande = människor.
Under kapitalismen kan människovärdet blott uttryckas i
ekonomiska termer. När detta skall döljas med vackra ord blir de
vackra orden sådana som ”friställning” eller ”restgrupp”. För att
erövra sitt människovärde måste de ”friställda” och de av
friställningar hotade inse att det inte är ödet som drabbat dem. Det
är kapitalismen, ”ödet” är ogripbart och opåverkbart, men
kapitalismen kan krossas.
Nu kommer detta samhälles terapeuter till
”restgruppsmedlem-marna” och säger:
— Ni har problem med er livsroll min vän. Kom låt oss lösa
dem. Tala ut med mig. Era problem ger min lönegrad.
Men problemen är inte personliga, det hjälper inte att tala ut.
De kränkta har kränkts. Men inte som individer utan som klass.
För att få sin rätt måste de bli starka nog att be terapeuterna
flyga och fara.
I detta spel har de korten emot sig. Men det är inte Gud som
blandat leken. Det är människor som kuperat dessa kort och det
är samhälleliga motspelare som sitter med ässen gömda i
kavaj-ärmarna. Stoppa spelet, skriv nya regler och du får din rätt.
Men olyckan då? Lidandet? Skulle alla bli lyckliga under de
nya reglerna? Skulle det inte behövas hjälp? Det kommer alltid
att göra ont att slå hammaren på tummen. Och det är gott. Det
är livsuppehållande. Ty annars lärde vi oss aldrig hantera en
hammare.
Varken kärleken eller sorgen upphör. Döden blir inte
skrattretande. Besvikelsen inte lustig. Men först när vi krossat detta
samhälle där vårt värde blott är ekonomiskt kan allt detta tas på
allvar.
Nu är du restgrupp — eller blivande restgrupp. Nu bildar andra
opinion i ditt namn. Nu fattar andra beslut för dig. Nu arbetar
du åt andra. Nu värnar du andras fosterland och dör i andras
krig. Nu finns fnask åt dig. Nu finns terapeuter som skall anpassa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
