Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Proportionerna var, som Lucien Maury påpekade 1918 i ”Den
svenska nationalismen och kriget”, abnorma.
År 1911 utkom emigrationsutredningens bilaga XVI,
statistikern Gustav Sundbärgs aforismsamling ”Det svenska folklynnet”.
En av de mest förryckta skrifter som utgivits på svenska språket.
Enligt Nordisk Familjeboks samma andra upplaga dock ”en
högst märklig, af brinnande patriotism genomandad
folkpsykolo-gisk analys... en av Sveriges mest lästa och beundrade författare,
en sanningssägare...” Den upplaga jag har framför mig är den
15 :e, tryckt 1921. Ett av de många märkliga inslagen i denna
patriotism är att den är anti-Danmark men pro-Tyskland.
De nationella var tyskt nationella. Strindbergs uppgörelse
inleddes med angreppet på ”det nationella”, på Karl Xll-kulten.
Den avslutades — när han var döende — med angreppet på
F-båtinsamlingen. I Järvs sammanställning faller detta perspektiv
bort då bl a inga artiklar efter augusti 1911 är medtagna. (Alltså
ingenting som hör till ”Tsarens kurir eller sågfilarens hemligheter”,
där angreppet mot Hedin sätts in i sitt politiska sammanhang.)
Det behövs en tredje volym för att dessa linjer skall klarna.
Det behövs också att någon/några yngre socialistiska
litteraturhistoriker följer upp ”den nationella” linjen i Sverige från
nittiotalet över Strindbergsfejden, aktivismen, Mussolinisvärmeriet,
trettiotalet, Finlands-sak-är-vår, anpasslingstiden, A-paktssvärmeriet
till Vietnamdebatten. Strindbergsfejden är ännu icke slut.
Enligt AB 23-4-68 vägrades författarinnan Sara Lidman att
framträda vid pappersbruket i Ortviken: ”Det var högsta
koncernledningen inom SCA, dvs direktör Eije Mossberg, som avslog
Författarcentrums ansökan att få besöka fabriken. Man förklarar
att företaget principiellt accepterar detta annorlunda
kulturutbud, men att man inte kunde acceptera Sara Lidman.
— Hon är ingen författare i den mening som vanligen läggs
i begreppet författare, säger pressombudsmannen vid SCA Börje
Dahlin.
— Hade det varit Vilhelm Moberg hade vi inte haft några
invändningar.”
Detta kan uttryckas på annat sätt: I ett klassamhälle finns ingen
kultur som står över klassmotsättningarna. Oavsett om Eje
Mossberg fortfarande är socialdemokrat eller inte så handlar han
enligt kapitalets kulturbegrepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
