- Project Runeberg -  Skriftställning / 3. /
87

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vaknade jag och fick upp slemproppen ur luftrören. Då kunde
jag också flina åt min dåliga och drömska argumentation för min
tillstymmelserätt. Personligen skulle jag inte tycka om att bli
avlivad; jag skulle också mena att jag gör en viss nytta. Men inte
skulle litteraturen gå under för att jag slogs ihjäl och inte skulle
världen i stort förändras. Inte ens de böcker jag har oskrivna
skulle förbli oskrivna om de var nödvändiga; deras nödvändighet
skulle skriva sig på någon annans skrivmaskin med någon annans
ordval.

Vi tänker oss då förhållandet att regeringen skulle vilja
avskaffa litteratörerna mer kollektivt. Den tog en Waxholmsbåt och
under polisbevakning fördes alla landets skriftställare från Svea
Hovrätt ned mot vattnet. Upp på landgången kom de framfösta;
FLYCO:s styrelse och fullmäktige först, därefter
styrelseledamöterna i Sveriges Författareförening, Sveriges
Ungdomsförfattareförening, Minerva Förening för Sveriges vetenskapliga och
populärvetenskapliga författare, Svenska Översättarförbundet och
Sveriges Dramatikerförbund. Därefter tågade alla vi andra —
själva författaremassoma alltså — ombord. Legio var vårt namn,
förty vi var många. Ja, så många att en förteckning över våra
namn fyller etthundraelva trycksidor.

När vi var stadigt instuvade och fastsurrade fördes den vita
båten ut på Riddarfjärden och under det att borgarråden vinkade
från Stadshuset och alla ämbetsmännen hurrade nere vid
Rid-darholmen och Norr Mälarstrand svartnade av folk så öppnades
bottenven til erna och med ett rysligt bubblande sjönk vi alla i
Mälarens böljor och Olof Palme talade och sade:

—- Kulturpolitiken är ett av de medel, med vilka man i en
biandekonomi kan aktivt påverka samhällets långsiktiga
utveckling.

Från Sveavägen steg en suck; ständigt sorgsne Gerard Bonnier
mumlade i den mörknande trappan:

— Var det inte det jag sade. Det skulle sluta illa.

Men, det var ju bara för oss dränkta som det slutat illa.
Pinsamt illa. Ty om det är otrevligt att dränkas så är det ju numera
rent oestetiskt att dränkas i Mälaren.

Men inte skulle litteraturen skadas därför att vi alla dränkts.
Det skulle bli lite tunnare med höstböcker det året. Det vore
allt. Skrivandet skulle fortsätta som förut och innan det nya de-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:18:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/3/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free