Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt inträder ett skov i den härskande klassens värderingar, orden
byter förtecken. Låt mig ta riksdagens revisorer som exempel.
Deras granskningspromemoria nr 8/1971, projekt B 16 har blivit
beryktad. Men i denna promemoria ges en osedvanligt uppriktig
bild av hur byråkratin ser på sin kulturpolitik:
”Det statliga kulturstödet utgår främst till de statliga
kulturinstituten, men ansenliga belopp anslås även till verksamheter
vid från staten fristående kulturinstitut samt till stipendier,
belöningar och ersättning till kulturarbetare. Det torde råda en
allmän enighet i vårt land om behovet av statliga stödåtgärder
för att möjliggöra en kulturell utveckling som är parallell med
den ekonomiska och sociala utvecklingen i övrigt.” S. 1—2
(kurs. av J.M).
Här kunde ha påpekats att den starka ökningen av
stipendiebe-hovet för skribenter hänger samman med den politiskt beslutade
och marknadsmässigt genomförda avvecklingen av det svenska
förlags- och bokhandelsväsendet. Att dessa ”stödåtgärder” syftar
till att göra oss ”parallella” till den pågående ekonomiska
utvecklingen avspeglas också i att handhavandet av författare och
konstnärer mer och mer överförs till Arbetsmarknadsstyrelsen.
Nio rader längre ned på sid. 2 ger den höga byråkratin den
klara och tydliga motiveringar för sina kulturella insatser:
”Det framstår dock som ett oeftergivligt krav att det skall
föreligga en sådan styrning av verksamheten att det kan förhindras
att vissa intressegrupper otillbörligen tillskansar sig stöd från
det allmänna för annan verksamhet och andra syften än dem
som avsågs när medel ursprungligen beviljades. (Observera att
det avsedda — enligt skrivningen några rader tidigare —- var
att åstadkomma kulturens ”parallellitet” J.M.) Enligt vad
riksdagens revisorer erfarit har det i verksamhet som
finansierats med medel avsedda för kulturändamål m. m. förekommit
utmanande och i många fall stötande eller rent av lagstridiga
inslag, bl. a. i form av ensidiga (märk ordet ”ensidiga”, jag
återkommer till det längre fram, J.M.) angrepp på enskilda,
organisationer och offentliga institutioner, stundom illustrerade
med nidbilder och insinuanta bildsammanställningar.” S. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
