Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finns en bred publik. Det är inte bara möjligt utan troligt att vi
går mot en period då riksrevisionsverket, Lennart Holm och
Svenska Akademien håller sig med en officiell kultur och Å&Å
håller sig med en kommersiell kultur och vi andra för det
svenska folkets kultur vidare i våra egna tidningar, våra egna
teatrar, våra egna utställningslokaler.
Jag säger inte att jag längtar efter det; men i valet mellan att
skriva så att revisorerna trivs eller skriva så att Å&Å blir nöjda
väljer jag — liksom alla som tär kulturen på allvar — den tredje
vägen; litar till folket och den egna kraften.
Riksrevisorema anklagade kulturarbetarna för ”ensidighet”.
Utbildningsministern vill ha ”saklighet”. Industriförbundet vill ha
ingrepp mot ”publicitetsskador”. TCO-redaktören vill ha ett avtal
mellan pressen och staten om ”opartiskhet”.
Sedan flera år tillbaka diskuteras pressens ”anständighet”, det
tillsätts opinionsnämnd och allmänhetens pressombudsman och
publicister talar om hederskodex.
Men dessa olika begrepp som förts in i pressdebatten har
upphävt själva tryckfrihetsbegreppet. Jag kan inte komma ihåg att
några av våra officiella liberaler reagerat. De kanske har glömt
Regeringsformens gamla berömda § 86? En paragraf lika ryktbar
som § 16.
Så här löd inledning till denna § 86:
”Med tryckfrihet förstås varje svensk mans rättighet att, utan
några av den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgiva
skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna
tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna därför
straffas, än om detta innehåll strider mot tydlig lag ...
Det är att märka att inte bara vad som nu föreslås från
regerings-håll och från organisationshåll och från kapitalhåll utan även vad
som redan är genomfört genom skamliga avtal mellan
tidningsut-givare och politiker och ”publicister” (pressens opinionsnämnd)
direkt strider mot denna formella tryckfrihet. Utomrättsliga och
administrativa organ har skjutits in som upphävt orden:
”... att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för
deras innehåll och att icke i annat fall kunna därför straffas, än
om detta innehåll strider mot tydlig lag .. .”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
