Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av södra Sverige i besittning och utbredde sig allt längre mot
norr. Denna mer begåvade och kraftfulla ras stod på en
betydligt högre kultur än urbefolkningen. Urgermanerna drevo
åkerbruk och boskapsskötsel och hade bättre redskap. Det äldre
ursprungliga folket anses av flera nutida fornforskare ha varit ett
med finnarna besläktat folk, s. k. urfinnar, vilka i dessa tider
funnits utbredda över vidsträckta landområden från Sibirien
och norra Ryssland över Finland och Skandinavien ända till
dess sydligare delar /.../ Urgermanerna trängde emellertid
undan för undan in på urfinnarnas områden, de förjagade och
dödade en del, en annan del gjorde de till trälar. Under
tidernas lopp har med all säkerhet en viss blandning mellan dessa
olika folk kommit till stånd. Urgermanerna, som de
kraftfullaste, förökade sig starkare. Det svenska folket, som troligen
framgått av dessa två eller kanske ännu flera ursprungliga
raser — dessa frågor äro ännu ej lösta — har sedermera
emottagit ytterligare tillblandningar från flera håll. I vårt land ha
sålunda inkommit under olika tider icke blott andra
germanstammar, utan också i mindre utsträckning åtskilliga icke germanska
folkelement, såsom finnar, zigenare, slavar, judar, o. a. Även dé
s. k. vallonerna spela en viss roll. De av mig förut omnämnda
antropologiska undersökningarna av svensk befolkning i nutiden
ådagalägga dock till fullo att germanska rasdrag ännu äro i
Sverige övervägande. Vårt geografiskt väl skyddade läge har i
hög grad härtill bidragit, något varöver vi kunna vara glada, ty
inträngandet av folk från öster är, som jag förut framhållit,
ingalunda önskvärt från rassynpunkt.” (H. Lundborg, ”Rasbiologi
och rashygien”, Stockholm 1914 s. 93—97.)
Om ”folk från öster”, närmast jordbruksarbetare från Polen, hade
Lundborg skrivit på s. 85:
”Dessa med asiatiskt blod uppblandade slaviska folk få mer och
mer fast fot i de germanska länderna, och så uppstå
rasblandningar. Kulturen sjunker. En sådan befolkning visar sig med
säkerhet mindre motståndskraftig även gentemot yttre fiender.”
Det var ämbetsmän behärskade av dessa groteskt förvridna
föreställningar om ”urfinnar” och ”urgermaner” och Norrlands
osvenskhet och blandbefolkningars opålitlighet som handlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
