Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på brottsligheten och moralen.
Polisen och fångvaktarna i Sverige och Norge kan inte
jämställas med dem i Argentina eller Chile eller Sovjet. Den som gör det
med hänvisning till att också Norge och Sverige är klassamhällen
har inte bara fel; han tjänar.
Det helt överväldigande flertalet bland svenska och norska
poliser och fångvaktare är övertygade motståndare till en utveckling
som leder till förhållanden som i Argentina eller Chile eller
Sovjet. De grupper inom monopolkapital och byråkrati som i den
skärpta ekonomiska krisen önskar åstadkomma en sådan
utveckling är tvungna att söka neutralisera motståndet inom
polismakten. Till det används sådana intellektuella som inte förmår skilja
mellan vänner och fiender och dra gränser. Det är också därför
de bereds så stor plats i massmedia. Blir läget hårdare kommer
man att begagna sådana ”revolutionärer” som går kring och
skjuter ner enstaka polismän här och där.
Marxister däremot följer Brechts och Dimitrovs råd. Även när
läget är så svårt som det var i Hitlertyskland gör de en klassanalys
och söker vinna alla som kan vinnas i kampen mot de verkliga
fienderna.
För att med sitt arbete tjäna folket måste intellektuella inse vilka
samhälleliga behov deras ord tjänar. Det gäller även docenter i
kriminologi. Så länge de inte gör det förblir de blinda redskap åt
den härskande klassen.
Solidariteten är arbetarklassens klassmoral. För att bevara sitt
välde måste den härskande klassen förlama, bryta och upplösa
denna solidaritet. De akademiska kriminologerna, sociologerna,
ekonomerna har i det borgerliga samhället bland annat uppgiften
att i de härskandes intresse leverera vetenskapligt utarbetade
argument som sedan kan populariseras till slagord och spridas
genom massmedia och klientorganisationer. Mot den hårda
(”rigi-da” heter det på den borgerliga vetenskapens språk)
solidaritets-moralen med dess fasta normer hävdar de att ”underklass” blir
”utslagen”; arbetslösa blir tjuvaktiga, invalidiserade super ner sig,
flickor som inte får jobb prostituerar sig.
Av sakförhållandet att sociala fenomen är sociala och att
kriminalitet är ett socialt fenomen skapar så det borgerliga klassamhällets
akademiker en serie teorier som kallas radikala men är reaktionära.
De har till verklig uppgift att bekämpa klassmedvetande och
klassmoral liksom det ”radikala” polishatet har till uppgift att driva
samman och ena polismännen till lojalitet med den härskande klassen.
FiB/K nr 15 1977
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
