Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De talar inte om lönearbetare. De talar om arbetstagare. Om
man använder sådana ord då blir verkligheten den att Wallenberg
går omkring och delar ut arbete åt folk. Och några kapar åt sig av
detta arbete och har tagit arbete och blivit arbetstagare. Och de
som tagit emot av detta arbete som delas ut de tar sedan emot lön.
Och det är ju en trevlig lära. Då låter det rimligt att tala om ”vårt”
samhälle och att ”vi” måste tänka på den samhällsekonomiska
balansen. Ty det finns ju två parter. Arbetsgivarparten som ger
bort arbete och arbetstagarparten som tar emot arbete och lön.
Ibland tar arbetet slut och då har Wallenberg inget mer arbete
att skänka bort. Och det är ju tråkigt. Då måste samhället träda in
och dela ut arbete. Och när arbetet helt håller på att ta slut - som
här i Norrbotten - så kan man ju inte lasta Wallenberg för det. Det
som är slut är slut. Men den som förr gått omkring och tagit emot
av det arbete som delats ut han blir då friställd. Och det låter ju
vackert. Det låter som frihet och fritid och frivillighet.
I själva verket är dock ord som ”arbetsgivare” och
”arbetstagare” och ”friställelse” lögnaktiga. Och den som lever i en lögn har
inte stor möjlighet att handla på så sätt att han kan fa det bättre.
En strid om ord är inte alltid en strid om ord. Ty den som luras att
använda ord som arbetsgivare och arbetstagare och friställd och
vårt samhälle han fastnar som flugan på flugpapperet och
kommer inte loss.
Det enkla förhållandet är ju att arbetsköparen köper
arbetskraft av arbetarna. Den som tänker efter ett ögonblick vet ju att
det är så. Men arbetsköparen köper ju inte denna arbetskraft som
prydnad, som dekoration, som välvilja. Han köper den därför att
det lönar sig för honom. Och att det lönar sig innebär att han
tjänar på att köpa arbetskraft.
Arbetaren säljer sin arbetskraft och får sin lön - men
arbetsköparen tjänar på detta ty arbetaren får inte betalt för hela sin
arbetstid. Att det verkligen är så enkelt kan ju var och en övertyga
sig om genom att resa omkring i detta land och titta sig omkring
och fråga: Varifrån kommer detta? Sedan kan man fråga: Vem
äger detta?
Det är det obetalda arbetet som skapar koncerner och mäktiga
industrier. Det är en mycket enkel sanning. Så enkel att hela
bibliotek har fyllts med böcker som söker visa att det alls inte är så.
Alla massmedia använder spaltkilometrar och sändningstimmar
på att försöka tala bort denna enkla sanning. Det är inte konstigt.
Ty när man använder ord rätt och ser dessa enkla förhållanden
då förstår man också att de grundläggande problemen inte kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
