Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 James -4. Garjield, lejnadsteclming.
mation, och dett starke mannen tored sig i swåra plågor. Wäl
gjordes här alt, hivad trogen kärlek, tålamod och uppoffrings-
förmåga kunna åstadkomma, men läkare fans ej att tillgå på
många mils afstånd, och de medel man hemma försökte antvända
ivifade sig ej lämpliga. Den sjukes tillståtid försämrades- hastigt
och snart stodo maka och barn gråtatide wid faderns döds-bädd·
Hans sista ord woro riktade till makati, och han yttrade dem med
blicken hwilasrde på barnen: «Jag har planterat fyra telningar
i dessa ödemarker; nu måste jag öfwerlämna åt dig omsorgen
att wårda dem.«
Det hade knappast funnits en lyckligare familj ätt den
garsieldska. J alt sitt armod hade den dock ägt förnöjsamhet
och trefnad som ständiga gäster; den hade want sig att i alla
bekymmer och sorger lita till Honom, som föder liljorna på mar-
ken och· utan hwars wilja ej den minsta sparf faller till jorden.
Nu war genom ett fasansfullt slag alt förändradt. Fru«
Garfield war enka, och kring henne stodo de fyra små faderlösa-
som ej kunde annat än med henne gråta i sitt sorg. Ja, alla
förstodo de ej ens detta, ty det yngsta barnet, Janne-, som nu
endast mar 18 månader gammalt, kunde ju ej ätt uppfatta den
smärtsannna förlust de lidit. Wäl kommo deltagande tvänner
och grannar —- de fyra eller fem familjer, som bodde på en
mils afständ eller mera ifrätt dem och med deras tillhålp ned-
sänktes den grofiva kista, som inneslöt den älskade makens och
faderns jordiska kivarlefwor, i ett hörrr af htveteäkerti. Men
hwem förstår ej, huru ringa en dylik tröst måste wara i en så
djup och bitter sorg. Frri Garsield kände det som om lifwet för
henne ej mer ägde något wärde. Hela naturen syntes- henne dy-
ster och hemsk. Solen hade liksotii förlorat sin glans och som-
maren-I- fägring förmådde ej skänka hennes hjärta någon frid eller
hugsivalelse. Hade hon ej känt sig nödwändig för barnens skuld,
thilka nu i henne ägde sitt enda jordiska stöd, skulle hon önskat
från all wärldens tvedertnöda bäddas ned igrafwetr tvid sin
makes sida.
Efter sommaren kom hösten,.och på den följde wintern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
