- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / H. 1. James A. Garfield, President i Nordamerikas förenta stater /
13

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

St.-ofri ren. 13

Haii tog till först in hos Garfield och sof pä ioinden med
Tomas och James- Det ivar en grofioäxt ung man pä tjugu
är, ej altftir städad i sitt sätt att ioam och ganska litet inkom-
men i boklig lärdom; men han ägde en öppeii blick i tifwet och
hade samlat ansenliga kunskaper utan mycken skolgäiig och läs-
ning. Desmtom mar han en kraftfull och energisk karaktär och
ägde lust och fallenhet för sitt lärarekall.

En af hans förhällningsregler för skolbarnen innehöll före-
skriften, att barnen under läsetinnnen ej skulle fä mända på huf-
wudet eller se sig omkring i skolrummet. Detta mar för James
en smär bestämning och med hans utomordentligt lifliaa natur
omöjlig att fullgöra. Han som hade sina ögoii och öroii med
öfweralt och hivar-s uppmärksamhet intet undgick af det, som
timade omkring honom — hur skulle han knnna twinga sig till
eii sädan stillhet? Fölideii mar också den, att han gäiig efter
annan fick tillsägelse att hålla ögonen fästa på boken och lika
ofta förglötiide sig igen. Det ivar wisserligen hans- allioarliga
nppsät att följii lärarens milja, men geiioiii att nästan uteslu-
tande tänka pä sitt eget uppförande, knnde han ej ägna tillbör-
lig uppmärksamhet ät läxaii, som han därför ofta uppläste stapp-
lande och osäkert.

Jiman läraren lämnade frit Garfields familj, sade hcm ät
henne, sä att Jcnneo hörde därpå.

"Jag ioill ogärna sära eder, fru Garfield, James är en
så snäll gosse, men jag mäste säga eder, att haii ej kaii sitta
stilla nndei tinnnarne och ej lär sig sina läxor. Jag fruktar, att
jag icke kan göra någon läskarl af honom".

"O Jamest« De iooro de enda ord modern yttrade, men
de nttaladeo med eii sädcm ängest, att de trängde den lille syn-
daren rakt in i hjärtat.

«Mamma, jag ioill niara en snäll gosse", utropade James
snyftande och gömde ansigtet i moderns sköte· "Nog bjuder jag
till att ioara en snäll goose".

Oclj sannare ord hade hatt aldrig uttalat. Ti) wigserligeii
bjöd han, om någon, till att följa lärarens önskan, men det
mäste ioäl alltid blifwa ett fäfängt liksom det alltid är ett olhckY

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:21:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftsvfv/1/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free