Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 James L. Gatsielcl, lejttaclsteelcttittg.
Under de sista åren hade han anwändt tnycken tid med att
nedhugga och tillyxa timmer för ett nytt boningshus. Då han
fylt 21 år fans sådant tillräckligt för ändamålet, men peti-
ningar hade hittils fattats- att uppföra det. Nu ändtligen såg
Tomas en uttväg att kunna anskaffa äfmen dessa, och denna
utsigt eldade ej litet hans- ärelystnad.
Det tvar ett sorgedag för den garfieldska familjen, då To-
mas tvandrade bort från hemmet. Det mar nästan som att
äter gräftoa ett graf i hörnet af lnveteåkern. Hatt hade sedatt
faderns död warit familjens stöd och ntodern hade litat på ho-
nom, såsom mödrar lita på en ädel son. Att ttu sakna hans
åsyn och röst, hans råd och arbete, lämnade ett tomrum i allas
hjärtan, sotn ofta framkallade tårar. Äftven för James mar af-
fkedet från Tomas ett pröfningens stund. Jcke som skulle han
warit osäker och orolig för stötandet af jordbruket. Hatt hade
ej förgäfwes gått i skola hos Tomas, och då han engång sagt:
jag katt det, kände han sig ock äga förmåga därtill. Snarare
tvar han stolt öftoer det anstoar, som nu htoilade på honom-
Men hatt hade i Tomas haft både ett broder och far, han hade
hyst till honom ett nästan obegränsad tillit, och det innerligaste
och kärleksfullaste förhållande hade städse ägt rum mellan brö-
derne. Det war därför ej underligt, om James- kände skilsmäs-
san från Tomas tung och klagade öftoer nödtoändigheten, att
han skulle lämna hemmet-
Emellertid grep hatt sitt arbete an med mod och kraft.
Glad gick han mid soluppgången till sina sysslor och glad ehuru
stundom något trött återwände han om aftonen till hemmet och
hwilan. Arbetet lyckades honom toäl såsom det alltid lyckas
dem, som göra det nted fröjd och icke med tnottoilja. Men det
medförde också ät honom nytta. Liksom den ryktbare uppfin-
naren af lokomotivet, Georg Stephettsott, sade, att han stude-
rade mekanik med sitt ångmaskin, så kunde James Garfield kalla
farmen sitt lärare. Hatt inhämtade många wärderika kunskaper ur
denna jordmån. Ut· arbetet på denna frammanade han liftoande
tankar. Haris manlighet uttvecklades under deß stränga tukt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
