Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Emixjsrationen.
hela Europa och skaror af winningslystet folk begåftvo sig bort
öfwer hafwet för att i det fjärran belägna landet söka lycka och-
rikdom. TilI dessa fällade sig äfwen ett massa människor, som
mißnöjda med tryckande förhållanden i fäderneslandet, föredrogo
frihet och själfständighet på främmande jord. Rörelsen fortgick
under tidernas lopp sakta och oafbrutet, men sick under wårt
århundrade förnyad fart, hwartill wäl bidragit både de lättare
fortskaffningsmedlen och ryktet om de stora rikdomarne i guld-
och silfwer, hivilka omkring år 1850 påträffades i mästra Aina
rika. Efter denna tidpunkt har antalet emigranter år från år
stigit isynnerhet ide nordiska landen. Jcke som om icke före
denna tid uttoandring härifråii ägt rum, men den mar obetyd-
lig i jämförelse med wår tids-. Dock ägnade man redan iäldre
tider mycken uppmärksamhet ät utflyttningen. Så i början af
förra århundradet, då ioårt land ännu war förenadt med Swe-
rige. J riket fans då ett ämbetswärb det s. k. tabellioärket,
som ägde att tippgörasförtecktiittg öfwer folkmänng förhållandena.
Då deras tabeller utwisadc, att ej befolkningen steg efter förmo-
dan, wäkte detta mycket bekymmer hos de styrande och man sökte-
nu genom en mängd förordningar och föreskrifter att förfwära
utwandringen eller att rent af förhindra den genom höga
plikter. Så ingick allmogen ivid 1734 ärk- riksdag med klago-
mål till regeringen öfwer ,,ungdom-J och tjänstefolks olagliga ut-
farter utur riket« och genom legohjonsftadgan af år 1739 skärptes
ytterligare föreskriftenia mot dem, som reste bort och ej återkommo
inom twå eller tre år.
Day-sa skulle förlora all arfs- och undersåtegräth så framt
inga laga förfall kunde näsas-. Ar 1756 stadgades plikt ej alle-
nast för den, som lämnade riket, utan ock för den, som lockade-
andra därtill. Sedait ytterligare klagomål ingått och yrkanden
af kanslikollegium åt) blifwit gjorda att hämma den ,,fruktanå-
wärda«« utwandringen utfärdades år 1768 af Kungl. Majest. en-
förordning, i hwilken föregående stadganden blefwo sannnanförda
och ordnade. Mot ståndspersoner och allmoge månde matt sig en-
«
«) Ett ämbetsivärk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
