Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Ish- özjlikstors"r.
muren stod en hop unge män samtalande, enhwar af detti bar
högtids-drägt och högtidsiniir
Det ringde äii engång och folket strömmade in i kyrkan,
männen togo plats till höger, kminnorna till wänster ont huf;
nntdingången och snart brusade orgelns- toner genom kyrkohwalf-
men; klockareti angaf psalmtonen, församlingen föll in och om
sången icke mar fulländadt skött, utförd efter konstens alla regler,
fä war deii dock högtidlig och de flesta kände att de just nn woro
stämda att åhöra ordet, som den åldrige, afhålliia kyrkoherden
snart skulle förkunna.
Kyrkmärden fylde helt andäktigt sina plikter, frambar till
altaret kannan med nattwardswinet och skälen med bröden.
Norrgärd6-Attders tog sig aldrig sä bra ut som i kyrkan, där«
han satt ett halft hufwud högre än den stora menigheten och
lät sina kloka ögon med andakt hwila pä predikantens wördnads-
wärda gestalt. Kyrkwärdens hela själ läg i uttrycket af hans-
mörkgrä ögon, och kyrkwärdskan tykte att wördigare gubbe än
hennes Anders ägde knappast någon af bygdens hustrur. Själf
säg hon så mild och god nt, där hon satt med den smarta side11-
duken pä det slättkammade häret och luktwattenslaskan i mant-
beklädda händer. Hoii lät helt wänligt den lilla flaskatt kring
förar- bland kminnoskarmi och hmita näsdukar, ivattnade med
slaskaiis Ioällnktande innehåll, höjdes midt under predikait till
kivinnornas näsor-
Ofwanför altaret hängde den stora altartaflan, förestäl-
lande Kristi döpelse, utförd af en konstnär i tvärt eget land och
några ståtliga kristallkronor nedhängde från det wackra takhwalf-
wet. J dessa kronor blänkte julmorgonen hundratal ljus och
församlingens ögon blänkte den morgonen icke mycket dunklare
af idel belåtenhet och andakt.
J dag talade predikanten till hjärtat gående ord, och då
matt strömmade nt nr kyrkan, erfor enhwar en känsla af till-
fredsställelse. Däriite skett middagssolen nästan marint, himlen
mar högblå och blott est sakta wiiid förde ett och annat gulnadt
löf till marken. Kivinnorna stannade i grupper pä kyrkogården
under fliligt samtal, nian träffade bekanta från nära och fjär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
