Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En- l)2,let«store«q. 15
— Med trän, som bära frukt, och nu är det ju äpple-tiden,.
smålog Lotta.
—- Jatoäl, det finnes söta och det finnes sura äpplen,.
jungfru Lotta har att 1oälja.
—- Jag tycker ej oni sura äppleti och oin sura miner, all-
ting surt är obehagligt.
Hari trodde att hon aldrig kunde roara sur, hon säg så
solskens-glad och treslig ut, han wille säga henne det, men fann
ej ord och det blef altsä osagdt-
— Tror ni skolaii blir besökt af många barn frågade
hon, när de åkte upp till byn.
— Jaa tror att det blir flere än ni mäktar hälla styr-
pä, jungfru Lotta.
—— Ni hyser ringa tankar om niin makt, jag kunde kanske
styra gossar stora som ni själf.
Nils blef röd Hari tänkte säch att häri gärna wille lyda
henne, men det blef nu äter osagdt, ty han kunde icke ioara artig
och därför kördes- Polle under tystnad franc till trappa11, där den.
ystra hästen frustade och höjde bringan högt i skyn. Sri wigt
och lätt sprang jungfru Lotta ned, att Nils ej ens hann räcka
henne handen, och på trappan stod roärdiunau glad och fryntlig,
medan barnen hölIo henne fast i kjolen, undrande om lärarinnan
stulle lugga dem om de i morgon icke läste bra ur nya testa-
mentet. Men i stugan stod det stora bordet färdigt dukadt,
wäntande pä wärdeu och de unga. Gamla Storrgärdsiirior,
wärdinnansz swärinor, soni ej ofta orkade besöka kyrkan, hade
tillredt tjock pannkaka till den unga lärarinnans emottagande.
Deii prydde bordet rund och gul och doftande, uppstjälpt på
en tallrik- prunkande iued röda kanter. Gunnnau hade ofioanpä
strödt socker och de yngsta barnens ögon stnögo ioäxelivis på
jungfru Lotta och på kakan, under det de hwiskade och gissade
hur stora delar· farmor möjligen stod i begrepii att giftoa hivar
och en af dem.
— Nä, lät oss höra hivad nian sagt på stäunnan, bad
niärdinnaih när hon lade sisteii upp på fatet. Mellangärd6-hns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
