- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / H. 3. En Byhistorie /
18

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 Esi byhistorie-

Mäune icke jungfru Lotta skrattade inom sig ät en dylik ta-
fatthet?

Ifledergärdsphnizbouden mar en annan karl, han mar ej
blyg och dum som Nils-. Hcm gick hivar dag på herremanna-
sätt och promenerade med käpp i handen under jungfru Lottaås
fönster och hälsade ibland dä han säg henne genom rutan. Haii
bar sä fina kläder, glänsande och nya stöflar att det mar tyd-
ligt att han tänkte någonting, och att den unga lärarinnan mar
en del af denna tanke. ·

Nils kunde icke wara riktigt nöjd, han tykte ej att jungfru
Lottii borde fy ioid fönstret i sin kammare, det trängde kalla
windar genom rntau, hon borde draga sig till andra wäggen
där det wäl ioar mörkare, men lugnare. Hati hade aldrig förrätt
nu sett lnvilken narr hans granne war, haii mar ej herre, men
ej häller bonde, han ioar ett oting, hälften ett och hälfteti annat.
Hmad betydde de krumbugter, som haii gjorde, ämnade haii fria
till deii unga jungfrun?

Nils-, som hittils sofmit som eii stock, begynte nu fä un-
derliga drönnuar, han ät ej mer så friskt som förr och modern
menade att han kanhända läste altför mycket. Haii tykte om
septemberkioällarua, de woro nu hans sol, hans lif. Dä kl.
slagit 7 och arbetet mar slut därute fick han trädci in ijuugfru
Lottas kammare, der hon och boken iuäutade, men pä det folket
icke skulle prata, satt gamla mor och spann därinne. De hade
redan hållit på en tid på detta sätt.

— Det surrar och den gamla hör för öfrigt icke riktigt
bra, berättade en afton Nils.

— Nils menar att mi kunde prata och ej alltid lästi, sade-
Lotta under det hon slog sin bok igen.

— Nej, jungfru Lotta wet att jag är lika trög att tala
som att läsa.

— Jag wet att Nils är trögare att tala än att läsa, ni
lär er fort och kunde läsa mycket. Han hade ofta tänkt därpå,
hans häg och längtan hade alltid stått till boken. Haii säg på
Lotta, såg den tunga ljusa flätaii liggande pä hennes axel, säg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:21:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftsvfv/3/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free