- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / H. 3. En Byhistorie /
22

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 En. byhistorie-

någonsin, han strök sin lilla snabba häst på länden och såg stolt
och själs-belåten ut.

—- Hoir är min skatt det lilla kräket, sade han. Man
trängde fram för att beundra hästen, hur gammal mar hon,
huru mycket hade hatt betalat för sin häst och hnrn mycket hafre
åt hon dagligen?

Men medan man beundrade den lilla Snoppan märkte
Lotta Nils-, som kom med manliga och fastrt steg. Hoii trodde
att han skulle hänga hufwndet och blyga-S, men aldrig hade han
sett käckare och manligare ut än denna stund. Haii mar ej den
som lät en motgång nedslå sig, han wände sig till fadern, som
med mörknad uppsyn mötte honom:

—- Haii står i stallet målbehålleu, korpar Mickelson tog
fatt i honom. Ni såg wäl far, att meden lossnade och att jag
slungades nr släde11. Enhwar har någon mening om det skedda
och jag har min.

— Ja, slädeii mar en duktig en, försäkrade hans far, det
måste warit otyg med i leken.

—- Ähja, jag tror att någon krossat meden för att wälla
mig en dylik skam.

—- Hmad säger Nils, föll Lotta in med häpnad, det more
ju ett nidingsdåd, ett straffivärdt brott.

— Jag såg engång twå ögon, som icke bådade mig något
godt, jag kan ej glömma dem.

— Nu wet jag hwem ni menar Nils, han mille icke bli
besegrad än engång-

—- Jag hörde mäl en knakning då jag satte mig i släden,
men gas ej mera akt därpå än på den stöt hatt gjorde, då jag
körde ned på isen.

Norrgårds Anders såg fundersam ut.

—- Onda makter spela med, jag märker det.

— Men lät oss tiga med mår tro, bad kyrkwärdskan, ondt
tal gör ingen glad och frid och sämja äro goda tomtar. Tror ni
han kan mara nöjd, då han ioann priset genom ränker och försåt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:21:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftsvfv/3/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free