Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 «S’K·s«-l-Z onl- I’s«ji«soii.t«-;2J.
Entellertid gick tiden sin jämna gång, det war på wär-
wintern modem dog och nu mar sommaren kommen. Anders hade
fullt upp med arbete på aårdeii och blef där någon ledig dag
öfwer, behösde alltid en och annan hans hjälp. Hälst gick Ait-
ders ändå till Nordannsik ehuru hus-bonden wisat höll sig både
dryg och hög. Wärdiiinasi åter war en rask godlyntkwinna och
deii enda dottern Klara traktens wackraste flicka. Hennes ljusa
här glänste som guld i solskenet och röd och htvit war hoii som
.en tippelblonnna Anders tykte att hoii just liknade en liten
wacker ekorre, med sina kmicka rörelser och de klara ögonen och
hur det nu mar sa höll han henne så hjärtligeti kär. Mängen
gäng när hatt wandrade hemåt med matpäsen öfwer axel-i,
tänkte hast på huru roligt det skulle marit otn Klara stått på
trappan och ivätttat därhenm1a; men då hatt mar i gårdeki såg
han knapt på henne, han Ivar sä tniirkwärdigt blyg af sig-
Sakeii hade också sina sidor, ty Notdanwiks husbonden
tvar säsoiii sagdt en styf karl, och rik dessutom; det war just
inte troligt att han skulle gifta bort sitt enda barn med en fat-
tig torpare. Klara själs tyktee också ha sina tankar för sig-
Det fans en annan ung karl, som flickaii så hjärtans gärita
språkade med, då hatt mar hemma. Backae Janne, så kallades
han i dagligt tal, war sjöman och reste till sjös om somrarna,
men under wintern bodde han på Nordamoik hos sin morbror,
ty Klara och hatt woro kusiner och bekanta sedan barndomen.
Janne Ivar också en karl, som man inte säg förbi, när
han om söndagarne stod på kyrkbacken i fina smarta kläder och
silkeednk om halsen, tykte flickorna att just ingen annan gosse
kunde mäta sig med honom. Janne hade äfwen eit talande
tunga, som man säger och folket berättade att halt kunde linda
den rike morbroderir som mar så högmodig mot alla människor
kring fingret som en trådäiida. Wärdi1«tiiair ensam hade intet
tycke för honom och Anders mente, att det fans för mycket smart
i Jannes ögoti, han satte aldrig nägoii lit till hotion1,sä gamla
kbekanta de ätt woro.
Denna sommar liksom många förut war Jaitiie ut på
sjöresa och Anders som manligt dagligeri pä gärde11. Det war
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
