Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
St.-träl act- FöyMn-23n!,. 27
nästan mer ätt han kunde stå ut med, att gå där ut och in och
aldrig ioäxja säga ett ord till Klara om att hon mar hans-hjär-
tas käraste.
Oin hästeti på skördetalkoti kotii han sig åndtligeu för att
berömma hennes flinka handalag och om kmälleti tog hon upp
honom i dansen. Deii dagen mar den gladaste han kunde min-
nas. Aldrig mer kom han till gården utan att göra sig något
ärende in i stugan och engång hämtade han en liten härftvel
som han roat sig med att slöjdci åt Klara. Wärdinnan sade då:
,,Tack skall han ha Karlsson, det är inte alla som åro så snälla
med träarbeteti som han, det får jag los att säga-«-
Klara bara skrattade, hatt förstod nog hivad betydelse gåf-
waii hade och Anders började i sitt hjärta hysa ett sioagt hopp
om det som han så gärna wille tro uppå.
Hösten kom tidigt detta är och innan titan kunde tvänta
war Backas Janne hemma igen. Klara blef så glad som ald-
rig förr och sjätig dagarna i ända, då förstod Anders med ens,
huru det mar fatt med henne och hoppet som under sommaren
bygt sitt bo inom honom, flög bort liksom sioalortia när köl-
den kommer.
Janne mar ännu finare ätt förr och mycket stoltare på sig,
matt kunde riktigt se, att hatt ttjkte sig wara något förmer än
andra.
Midtemellan Anders torp och gården låg en liten stuga
bredtoid niägen; där bodde på gamla dagar en gubbe, som for-
dom tvarit ägare af Nordamvik. Mycket usel och fattig säg han
ut, sastäii folket wille. påstå att han war rikare äii han syntes,
klaga gjorde han i alla fall sä, att en och hwar måste räcka ho-
nom en hjälpsam hand. Sin ende son hade han för flere år
sedan nästan drifmit nr huset för att sörtjätia sitt uppehälle
till sjös.
Pä länge hade nu intet hörts frätt honom, då Anders
sent om hösteit erhöll ett lires af följande innehåll:
Kära Anders-! Dtt blir wisst bra förundrad att fä bref
frätt mig, men det war sä, att jag i somras råkade Backas Janne
medait wi lastade i London och han sade att gubbeti därhemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
