Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Flens-? oen- Fö neon-insj-
saderrt skulle haswa till staden och Janne lyste henne med en
lykta, ty utorganen mar mörk.
Anders, som sysslade med sin wedsläde i skjulet tätt in-
wid, kunde tydligt höra hwart ord de talade.
»Mor är inte på mår sida« sade Jantie. ,,Nej«« sivarade
Klara »men far är det i stället och om också både mor och far
nekat sitt ja, skulle jag tagit dig i alla fall. Gärdsbrittttt skulle
inte warit djup nog för mig, ont jag inte hade sätt dig, för
jag har hållit dig kär ända sedan barndomen-«
«Stlir det så till« tänkte Anders och nu miste han att
det aldrig lönat sig för honom att hoppas en endaste dag.
Nn skyndade både Klara och Janne bort och Andecm be-
gaf sig ät skogen. Mänch gånger körde han denna dag, mellan
gårdeti och wedtraskven på den öppna platseri mellan granarna,
men pä eftermiddagen lät han hästen stå en stund och satte sig
ned att hwila på en kulls-allen stubbe: Det war så tyst och stilla
rnndt omkring, man hörde intet annat ljud ätt snöflingornas
sakta praesel, när de föllo på triigrenarna och där satt Anders
med huswudct lutadt mot högra handen och tänkte. Det säg
nästatt ut som om dags-arbetet tröttat honom, men den sont i
denna stund kunnat läsa i hatis- hjärta, skulle haswasett, att det
svar där det onda hade sin grund. Han strök sig flere gåirger
med flata handen öfwer ansigtet såsoni hatt ofta brukade, suckade
tungt och steg slutligen upp igen, för att med dubbel flit åter-
taga sitt arbete.
När han sört hem det sista wedlasset och satte in hästeiti
stallet, säg han att husbondens wackra stod redan tuggade hasre i
sin spilta och som djurets herre aldrig war god att möta, då
hatt kom hem frätt en stadsresa, begas hatt sig — Utan att gå
in i stugan — genast hem. Knapt hade hatt hunnit ett litet
stycke framåt förrätt tioänne personer konmio springande ester
honom med ropet: ,,Stanua, stanna Anders Karlsson.«-
Anders wände sig förundrad oin och såg att det war län-s-
mannen åtföljd af den gamle brofogden Berg, som närmade sig
med raska steg. Den förstnämde tog, sä sort de hunno fast
honom, Anders hårdt i armen och sade: »Gä inte ett steg längre
. -.«««IZJ.-—-k I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
