- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / 5 /
32

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ci-
lQ

slet-lek oels Fiji-somna-

När husbonden och Janne hemkommo frätt staden, tvoro
länsmannen och brofogden ännu kivar på Nordanwil och den
hemska händelsen med Raskeii omtalades genast för dem. Sä
fort de fingo se knifwen ropade husbonden: ,,Det är ju Anders
bältet-rif, soni lJan köpte i höstas på marknad en«. Janne instämde
äfiveii att så war. Nu frågade länsmannen om bett unge tor-
paren warit synlig den föregäeiide dagen. Qsärditiiiaii swarade
dä, att Anders ioiil warit där en stund på eftermiddagen, men
gått tidigt hem. Janne menade att han, som sent kommit frätt
en dimå i närmaste byn, mött Anders nära Nasks stuga klockan
tois på natten och att hatt på fråga hmarifrån hatt kom smarat
besynnerligt och sett underlig ut-

Det började se misstiinkligt ut, tykte en och hwar. Slutli-
geti sade hugbondeti som tagit sig ett godt rus på hetmoägen
från staden: ,,Ja Anders miste hwad hatt gjorde han. J går
satt hatt här och talade om penningarna, som sonett stickat till
gubben; hatt tänkte wäl att haii kunde behöswa dem för att
mäla upp stugan sin-«

,,Far far hur kan du talii så« ropade wärdinnan och blef
-hwit som snö i ansigtet.

,,Jaså Karlsson kände till att gubben fatt penningar-? frii-
gade länsmannen oct) Jaiine jakade, niidare frågade han hivar
Anders sör tillfället uppehöll sig och då han fick höra det, loswade
han wiinta tils dagswiirket mar slutadt för att genast fä talet
tvid honom. Man pratade hit och ditnnder wäntan pä strun-
niugen och innan Anders- kinu, trodde de alla utom iviirdinnam
att det roar han, sam tagit lifmet af Rasken för att komma åt
penningarna. Naturligtioiå tänkte hivar och en äfwen att Anders-
nog hade reda på — sastäit haii icke omtalade det —- att gubben
ägde mer äii hatt wille låta synas, ty deii unge torpareti roar
nästan den enda, som nägongäug slapp in i Raskens stuga.

Ungesär sålunda berättade länsmannen och då hatt slutat
tala, drog hatt fram knistoen och frågade om Anders miste hwemo
den war. Längsamt och noga synade deii unge mannen det
hemska mordwapnet och strök med fingret öfwer de mörka fläckarne,
som sades wara stelnad blod, sedan sade han: «Knifwen ärmin,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 4 23:48:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skriftsvfv/5/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free