- Project Runeberg -  Skrifter utgifna af Föreningen "Svenska Folkskolans Vänner" / 5 /
43

Author: Emil Wichmann, Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Slouer cell Föi·aon–i·si-»7. 43

hwita fönsterkarmar. Klaras och Jannes soii har wuxit upp
« till en ståtlig ung man med faderns resliga u)äxt, men moderns
goda ansigte. Hari är nu husbonde på gärden och Klara, fastän
numera en gråhårig gumma sköter hushållet med omanlig rask-
het; sonen menar, att hon ser yngre ut för hwarje är som går
och moderti blickar wänligt på honom då han så stiger-

Men den som med goda och kloka räd alltid står stödjande
wid den unge husbondens sida, det är en gammal man med
långt hwitt skägg och klara kloka ögoii. Jngen hör honom bruka
en smordoni eller yttra härda owänliga ord till någon människa,
twärtoiii lyser hans bleka fårade ansigte af en stilla frid, som
hwar och en i hane närhet får godt utaf. Deuue nian är Au-
ders Karlsson, ,,gärde116 wälsignelse«« soin Klara kallar honom.

Ånda sedan den tiden dä hatt sluttade till Nordanwik går
allting bättre än förr. Äkrmma stå dubbelt sä höga, kreaturen
ha trefuad och aldrig mer höres knot och kis i huset mellan hus-
bondssolket och tjänarne. Wäl förmår Anders mindre deltagai
arbetet med egna händer alt som äreii gä, men hans öga wakar
troget öfiver alt. Då deii unga husbonden mottog stället hade
han den bäst sköttri gärd i hela trakten.

Nu kan Anders Karlssoii unna sig mera hwila och om
sommarkvällar-te ser man honom ofta sitta ute på trappait rö-
kande sin pipa, medan Klara på bänken inidtemot honom stickar
strumpa. Ljusiig astonsrid hivilar öfwer näjden och kreaturens
klockor klinga så wackert när de i sakta mat komma hemåt.

Om winterkwällarne äter när modern surrar sin spinnrock
wid spiseleldeii och sonen slöjdar något till hushållet, sätter sa-
der Anders — säsoiii han nu kallas af alla —- glaoögoiieii pä
och läser högt för dem ur goda böcker och tidningar, ty han har
lärt sig under sitt länga lif att kunskap är ett gäiiva, för hwilken
hwarje människa bör wara tacksam; en Gudo gäfiva till män-
niskans lycka och förädling-

Sä flyter tiden stilla fram i detta hein där frid och krist-
lig kärlet bygt sitt bo och ute pä kyrkogårdeii tväxer på Jannes
undanskymda graf en ung björk och eu rosenbuske som Klara och
Anders planterat

vavxxs .-.-«-· w

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 4 23:48:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skriftsvfv/5/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free