- Project Runeberg -  Barnen Wide. En liten berättelse om deras liv i staden och på Solvik /
21

(1910) [MARC] Author: Anna Schütz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett »schå» att rädda vissa läckerheter såsom russin, korinter
o. d. från den minsta lilla springflickans mun. Ständigt hette
det: »ah, får jag ett till», och kokerskan kunde inte neka,
utan måste ge henne både ett russin och en kyss.

Anna-Oreta läste högt registret i »Kokbok för smått folk»,
medan Gun eldade upp i spisen, vars rökrör var instucket i
kakelugnen. Därefter valde de ut en hel del goda saker, som
skulle anrättas. Det blev köttbullar, äppelsoppa, pudding, tårta
och plättar naturligtvis! O, vad det brann i den lilla spisen
och vad det var roligt att stoppa in de små vedträden;
stryk-ugnsveden var ju som huggen just för deras spis.

Maten lyckades utmärkt, tyckte flickorna, men så var den
också lagad efter kokbok. Att äppelsoppan smakade bra
mycket kanel och var väl söt var ju inte precis något fel;
och att puddingen var litet degig inuti gjorde heller inte så
mycket, den var god i alla fall. Av plättarna, som
Anna-Greta skulle grädda, medan Gun tog fram servisen och
dukade bordet, kom inte en enda på fatet, som var framsatt för
deras räkning. Än voro de för ljusa och än för mörka.
Anna-Greta var så rysligt noga med att de skulle vara vackra,
varför hon förbarmade sig över de stackars misslyckade plättarna
och åt upp dem istället, så fort de blevo gräddade.

Erna fick förtroendet att skala potatis, och Siv fick mala
kaffe, som skulle bjudas efter maten, mest för att få begagna
den lilla kaffekannan, precis likadan som mors vardagskanna,
fast mycket, mycket mindre och mycket, mycket sötare. Duka
fingo de hjälpa till med båda två.

Det var så förtjusande roligt att sätta fram de små näpna
tallrikarna, att lägga de söta knivarna, gafflarna och skedarna
på bordet. »Men blommor måste vi ha», tyckte Gun. Erna
kilade in i mors rum och ryckte i hast till sig den lilla vasen,
som stod på skrivbordet.

Aj! Där låg den sönderslagen på golvet!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skwide/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free